26016 är på bilden märkt som röd Niklas (the Nightmare) vilket var innan fpl överfördes till Flygkadettskolan F20. Här kom fpl att märkas om till s (svart) 16 (skol-fpl).
Röd David som befinner sig närmast kameran är 26008 (Diana) och röd Kalle längst bort är 26013 (Kitty). Alla dessa tre fpl var bland de första mustangerna som 1945 ingick i första divisionen (1/Div) på F16-flottiljen och som hade rödmålade propellerspinners och senare även röda små kvinnohuvuden med nam vid vänstra vingroten. Ännu litet längre fram i tiden tillkom det för F 16 så berömda "mustangmärket".

F 16

Det amerikanska datablocket sitter fortfarande kvar och på originalbilden kan man utan större svårighet läsa texten: "AAF SPEC.PROJ.NO. 92940-R U.S. Army P-51-D-20-NA SERIAL NO.AAF 44-63743" vilket visar med önskvärd tydlighet att bilden måste vara tagen innan 1 div symbol med "hästen i ringen" - mustangmärket - hade introducerats på flottiljen. Till vänster står röd Kalle uppställd. Även denna mustang finns med på den översta bilden bland de tre mustangerna i luften.

Foto: F16/KrA. Bilden visar samma J26 som ovan med s/n 26016 men fpl har nu överförts till Kungl. Flygkadettskolan F 20 och har därmed ommärkts som s16 (notera att propellerspinnern nu är metallblank istället för röd). Bilden är tagen i september 1949 efter landställshaveri på marken i samband med utkörning till start. Skadorna blev  dock relativt lindriga och fpl kunde repareras och var åter snart i luften. Under våren 1950 kom emellertid detta fpl som då var märkt som på bilden ovan, att bli inblandat i en luftkollision med 26089 väster om Vassunda strax söder Uppsala under flygning i fyrgrupp. Under flankväxling kolliderar dessa båda fpl med varandra och störtar omedelbart ner i underliggande skog som härvid fattar eld varvid de båda ff omedelbart omkommer. Webmaster som vid händelsen var 6 år råkade befinna sig i närområdet för olyckan när denna sker och händelsen sätter därmed outplånliga spår i minnet.

De fem streck som man kan se på vingarnas resp. framkanter på den översta bilden är hjälpmedel för att ff skall kunna bedöma korrekt framförhållning mot olika skjutmål med de sex automatkanonerna m/45. Tre st. 12,7 mm i respektive vinge). Men varför dessa streck ansågs nödvändiga trots mustangens högt prisade- sikte verkar märkligt, såvida det inte rörde sig om helt andra mål än sådana som bekämpades genom luftstrid. Markmål t.ex, Mustangerna på bilden ingick bland den omgång som hade levererats till Bromma av amerikanska piloter under april 1945 och som ingick i en "salig blandning" av P-51D ur olika US fighter groups. Mustangerna var till övervägande del av typ North American P-51D-20-NA med endast ett fåtal undantag. Mustangerna förefaller att ha varit utrustade med två olika typer av optiska sikten:

Bell and Howell typ N-9 var tillverkad med sammansatta linser och reflektorer som projicerade en ring av typen "bulls eye" med en prick i mitten, på vad piloten upplevde som projicerad mitt på frontrutans vinklade glas som f.ö. var av pansarglas med en tjocklek på cirka 30 mm med försumbar optisk distorsion. Hela glasrutan hade dessutom en så pass flack vinkel, att splitter eller t.o.m. träff från projektiler inte ansågs kunna åstadkomma någon skada om de råkade träffa här!

Nästa generation av sikte som framtogs och som kom att ersätta N-9 var "Type K-14 " (klickbar bild) och var ett handhavandemässigt känsligt instrument. För att kunna utnyttjas fullt ut krävde ett skickligt handhavande med en finmotorik förmåga från pilotens sida och inget "obehärskat" skruvande. Siktets handhavande krävde träning som så småningom gav vana som till sist gav otroliga resulta. Som att lära sig att cykla då man är ung ungefär! Det var heller antagligen inte lätt att under en luftsrid som utkämpades på liv eller död och under fysisk belastning med höga G krafter sitta och "finlira" om inte känslan förpassats till ryggmärgen. Men siktet var "dödligt effektivt" när piloten väl lärt sig att "finlira" med det och de amerikanska piloterna insåg efter hand hur pass avancerat det i själva verket var. Man ansåg t.o.m. att K-14 var "det bästa som fanns" vid denna tidpunkt och den allmänna uppfattningen var att K-14B-siktet bidrog till att man fick övertag i luftstriderna mot det som återstod av tyskarnas Luftwaffe.

De bägge amerikanska "Ässen" Kit Carson och Chuck Yeager, båda "hot dogs" ur 357th FG, ansåg  t.ex. att K-14-siktet närmast var att anses som "revolutionerande" och antagligen hade i alla fall dessa bägge extremt begåvade jaktpiloter knappast behov av några streck på vingarna för att besegra någon motståndare i en "dog fight"... Det måste nog vara så, att dessa streck endast hade med bekämpandet av markmål att göra och nte något alls att göra med ren luftstrid, då ju santliga J 26 var utrustade med precis samma sikten. Den enda skillnaden var egentligen att de amerikanska piloterna snabbt kunde ställa in den tyska flygplanstypen men ett blixtsnabbt handgrepp eftersom de var experter på de tyska motståndartypernas namn. K-14 siktet nedan är från en "svensk" Mustang och här är graderingen lie annorlunda utförd som synes! Även"the crash pad" är av lite modernare typ.

Under den svenska mustangtiden - som ju varade förhållandevis lång period - växte det fram ett antal flygförare som sannolikt var i paritet med de nyss beskrivna "jänkarna". Många ff beskrivs som extremt skickliga att kunna hantera mustangen och självförtroendet var så stort att man av denna orsak kanske t.o.m kunde vara farlig för sig själv. Dessa svenska "hot dogs" - begreppet existerade inte ens - kunde utföra de mest osannolika manövrer med "mustisen" och dessa svenska ff var med stor sannolikhet minst lika duktiga som de bästa stridsflygarna under kriget (WWII). D.v.s fullt jämförbara med "värstingarna" i Luftwaffe eller finska Ilmavoimat, såväl som RAF och U.S. Army Air Force. Att räkna upp olika länder är vanskligt egentligen, eftersom det fanns  mängder begåvade stridsflygare överallt i de krigförande länderna. Många norrmän slogs i RAF eftersom Norge var ockuperat. Samma gällde för andra länder i Europa som ockuperats av Tyskland. Det fanns t.ex många polacker och tjecker som var mycket skickliga piloter och man får inte glömma att Sovjetunionen hade många mycket begåvade stridspiloter. Flera bland dessa sköt ner "allt som rörde sig på himlen" med amerikanska Lend-Lease P-39 Airacobras t.ex. vilket var näst intill "orimligt" enligt många amerikanska piloters bedömning! P-39;an var ju heller inte precis varken känd eller berömd som en bra jaktkärra! Det gällde att få "visa sig på styva linan" bara. "Övning gav färdighet". Motståndaren  kunde vara sämre och med kanske endast ett fåtal flygtimmar efter GFSU. Detta var vanligt inom Luftwaffe i slutskedet av kriget medan de allierades piloter samlade på sig flygtimmar och erfarenhet. Svenska flygförare kunde ostört få öva under många år utan att riskera att själva bli nedskjutna på kuppen. Därmed så borde det rimligtvis även ha producerats många "hot dogs" i svenska Flygvapnet under senare hälften av 40-talet och in på 50-talet som verkligen kunde konsten att "hantera" en Mustang. Tveklöst var så fallet! En som borde passa in på det amerikanska epitetet måste bl.a. ha varit Fritz Crona på 1/div F16 (bilden nedan) och som beskrivs som en "gudabenådad" flygare. Det har berättats om att han bl.a kunde "ställa upp" sin mustang "som ett kors" mot himlen. Det fanns många svenska ff som kunde göra "allt" med en mustang - och mer därtill !

Notera att fpl ännu har sin ursprungliga U.S. stencilering kvar !

F16 2 Div. under löjtnant Bengt Forsells ledning svarade under 1949 för FV:s flyguppvisningar med J 26. Övre raden: lt Folke Isaksson, lt Fritz Crona, sg Harry Frodé, fk Karl von Koch. Nedre: fk Claes Jernow, fk Torsten af Uhr, lt Bengt Forsell och fk Nils Edvinsson. Lt Crona och sg Frodé hade flottiljchefen öv Knut Lindahls särskilda tillstånd, att på låg höjd (50 m) vid planflykt, utföra två tunnelrollar i följd runt rotechefen. (Foto publ. i Svensk Flyghistorisk Tidskrift 5/1990 via H. Frodé).

Den s.k. Dallashuven med sin något lägre profil förekom sporadiskt även på den "svenska" D-modellen trots att flygvapnet inte hade några K-modeller, vilket var den mustangtyp som från fabriken levererades med denna typ av huv och som tillverkades vid North Americans anläggning i Dallas, Texas. Mustangerna i svenska flygvapnet var av typ P-51D-20-NA med några få undantag och en "dallashuv" på en D-mustang måste därför betyda att dessa var ersättningshuvar vilka monterats vid ett senare tillfälle eller ,att dessa  redan blivit ersatta av förra ägaren (USAAF) av skilda orsaker. Framförallt om originalhuven skadats kan man gissa. Sikten var enastående och likartad för bägge dessa huvtyper och mustangen var den flygplanstyp som länge hade den bästa runtomkring-sikten för sin tid, vilket självklart även betydde mycket för framgångarna under luftstriderna som då rasade över Tyskland!   Modellen nedan har den klassiska huvprofilen från en mustang tillverkad vid North American Aviation i Inglewood, Californien.

De mustanger med dukade roder fanns även på F 16 omfattades av restriktioner och fick ej framföras i högre hastighet än 450 miles/tim IAS (alla mustangflottiljer brukade enheterna miles/h, gallons och feet).

Bland samlingarna i F 16förbandsmuseum (eg. Uppsala garnison) finns det en bevarad stjärtfena med hitörande sidroder där dukningen fortfarande sitter kvar! Fenan hade inte funnits här om inte någon i trakten hade "bärgat" denna till sin loge. Haverikommissionen fick därför aldrig tag i denna, Haveriorsaken denna gång orsakades emellertid inte p.g.a. överskridna fartrestriktioner utan av kollision i luften mellan 26005 och 26011 (ex. röd Harald då märkt som s.11 ur F20) över sjön Toften strax norr om Tämnaren och utmärkt med kryss på kartan till höger.

I "Uppsala Garnisons" museum finns numera den bevarade fenan av den "första" Mustangen som tilldelades landets tillika första Mustangflottilj - F16 - nämligen nr 26005, den första "röd Adam" eller "Aurora" om man föredrar detta namn (se tabell längre ner på sidan). På bilden kan man se att fenan vid haveritillfället har varit märkt som "svart 5" vilket har sin förklaring i att just denna mustangindivid före haveritillfället redan hade överts till kadettskolan F20. Den svarta "lådan" är den för svenska förhållanden vid denna tid smått fantastiska amerikanska VHF radion. En kombinerad sändare/mottagaren (transceiver) för talkommuniktion mellan flyg-flyg & flyg-mark. Denna hade amerikansk beteckning SCR-522 och var installerad i alla de surplus-mustanger som flygvapnet fick köpa vid och efter krigsslutet. Fotot visar 26005 då fpl fortfarande var märkt som röd Adam.

Fotot visar här f.d. röd Adam, 26005 efter att fpl överförts till Kadettskolan och har därför märkts om till svart 5. Fpl hav. i området omedelbart norr om sjön Tämnaren i Uppland för dryga 60 år sedan den 19 augusti 1948.
Foto: Notera fotografiet som är instoppat i övre delen i fenan på den övre färgbilden. Klicka här för att se en något bättre bild.

De nödlandade mustangerna av B-typ (med huv av typ "fågelbur") var f.d. "Z-HUB" och som kom att få 26001 med koden vit David på F16 där det uteslutande användes som obeväpnat sambandsflygplan under hela sin tid i flygvapnet. 26001 kasserades i november 1952 och skrotades i Uppsala. Webmaster har minnen från ett fpl som fanns på dåvarande Lantz skrotupplag, som vid den här tiden låg i hörnet av Kungsgatan och Strandbogatan mittemot Lindvalls kafferosteri vilket f.ö. ännu idag (åtminstone för något år sedan) finns kvar. En del "detaljer" från planet fanns långt senare hos antikvariat "Looping" i Sigtuna. Vad som därefter kom att återstå när "Looping" upphörde, kom att övertagas av Hobbybokandeln i Stockholm, där dessa memorabilia sedan dök upp för att snabbt "försvinna". T.h. Z HUB på omslaget till tidningen "Flyg" Nr 3 · 1945 till priset av 45 öre. Penningvärdet var då något annorlunda.

Den andra P-51B-mustangen var nödlandaren "HOT PANTS" ur 359th Fighter Group 8th AF och som senare tilldelades nr 26002 i svenska flygvapnet, men fpl kom vad det verkar, sannolikt aldrig mer i luften efter att det hade landat på F16 Ärna i april 1945. Fpl kom i stället att kannibaliseras på reservdelar för att på så vis hålla de nyare planen i luften och fpl kasserades formellt i juni 1947. Färgprofil av Zbigniew Kolacha ©

- Ett dekalark för J26 finns numera i skalan 1:32 och från detta har valts att bygga/märka Hasegawas modell som en av de första mustangerna i svenska Flygvapnet som 1945 kom att tilldelas Kungliga Upplands Flygflottilj F16. Modellen har märkts och målats (!) som 26010 röd Filip som detta fpl bör ha sett ut året 1948. Det år som 1.div mustangmärke intoducerades anses ha varit 1948. (Braunstein). Det finns skilda uppfattningar om vilket år märket kom i bruk och anses att detta skede "långt tidigare" åtminstone skall märket ha funnits redan 1947 anser många.

Svenska kronmärken är heller inte längre några problem att få tag på och dessa har korrekta mått som krävs för att kunna märka en "svensk" mustang i skala 1:32. (2 x30 resp. 4 x40 mm.)
Meken som hade tilldelats just detta fpl valde det USA-inspirerade namnet"Fay" och hade säkert sin grund i hur de amerikanska besättningarna tilläts måla och döpa "sina" flygplan. USA-influensen var lika stor då såväl som nu.

(Notera att det var mustangen på bilden nedan som långt senare kom att erhålla svåra splitterskador när 26016 och 26089 kolliderade med varandra vid Vassundatrakten 1950).

Mustangbyggsatser i skalan 1:32. Här kan den intresserade läsa två "Reviews" av Tom Cleaver:

"It is really unfortunate that every wrong decision that could be made was made in the development of this kit": http://www.modelingmadness.com/reviews/allies/previews/tmc3251p.htm DRAGON P-51D,  1:32 December 2006.

"I did manage to resist the urge to close the box, take it out in the back yard, pretend it was a soccer ball and “bend it like Beckham": http://www.modelingmadness.com/reviews/allies/previews/2274.htm TRUMPETER P-51B,  1:32 January 2008.

Juni 2011. En helt ny byggsats av P-51D som förefaller att vara den bästa hittills, har nu framtagits av TAMIYA i den stora skalan 1:32 och om den håller vad den lovar kan denna modell bli ett riktigt lyft för Mustangälskare. Här finns fler bilder att kika på! Här finns nu även snart svenska dekaler! Fantastiskt bra!

En film på YouTube från mässan i Shizouka säger mer än tusen ord. Modellen ovan visas som nummer tre och där en av de japanska "konstruktörerna" intervjuas. En hel del "nytänkande" vad gäller olika lösningar för plastmodeller avslöjas. Klicka på länken!

Foto: Webmasters  samlingar - okänd fotograf- som visar 26014 "Lana" (rL) fast här ännu utan mustangmärket.

Foto: Kalle Gustafsson (Leif Hellström: J26 Mustang)
Av fotografiet ovan framgår det tydligt att det under en period  t.o.m. fanns både kvinnohuvud och mustangmärket i bruk samtidigt. Mustangen i bild är röd Ludvig 26014 eller" Lana" som texten under det lilla röda kvinnohuvudet vid vingrotens framkant antyder.

Dessa figurer målades på första divisionens fpl och utfördes av mekanikerna som uppenbart stod för för en liberalare syn på märkning än vad flottiljchefen "Knutte" Lindahl ansåg vara reglementsenlig märkning av Kungens flygmaskiner! Det verkar ändå trots dessa åsiktsskiljaktigeter ha fungerat ganska väl när man studerar alla gamla fotografier. Det förefaller som att det fanns en period där toleransen har varit ... accepterande... kanske. Man undrar hur pass lång period dessa figurer/namn tilläts vara kvar, Vid det första utlandsbesöket som företogs efter krigsslutet styrde ett antal mustanger kosan till "Drottningens England" 1948. Studerar man fotografier som finns tagna vid detta tillfälle framgår, att det inte längre finns några spår kvar av dessa på någon av mustangerna som ingick i denna s.k. "förstärkta" division! Endast "Mustangmärket" finns nu kvar och kanske kan tolkas som att detta märke fr.o.m nu var det enda som "tolererades". Det är tänkbart att man (mek?) inför denna resa tvingades att "rensa upp". Kanske t.o.m. inför hot om "antingen eller"....  Någon som kanske vet?

När försvann även "mustangmärket" från 1/div?

FLYGHISTORIA VAD ÄR DET ? «Målning och märkning, registrerinsnr och koder, likväl som haverier och tekniska data, personalia, samt personliga minnen och intryck utifrån den enskildes värderingar utgör det fundament på vilken den flyghistoriska och därmed den nostalgiska dokumentationen skall byggas. Nu och i framtiden» (Citat ur KONTAKT 71, 1985).

"Kitty" fanns på 26013 röd Kalle. "The Nightmare" på 26016 röd Niklas och nedan"Diana" 26008 röd David. Trion kompletterar därmed bilden överst på denna sida där dessa tre mustanger formationsflyger år 1946. (J26 Mustang: Hellström [1989] sid. 190).

"Diana"	Rekommenderad läsning!

Ovanstående tre fotografier, liksom de tre av de fyra nedan, är urWebmasters samlingar. Bilden nedan är tagen på 26013 "Kitty" som står uppställd på F16 till höger om 26014 rL. Fotograferade sannolikt vintern 1946/47. Ännu finns det inget mustangmärke utan även på denna bild ser man att det amerikanska datablocket fortfarande finns kvar. Mellan antennen och fenan syns den triangulära profilen av taket på Gamla Upsala kyrka sticka upp bakom träden. Meken på vingen är iklädd mössa modell varm och förbereder kanske inför dagens flygningar. Men propellern har lämnats i "ej klar"-läget...

Ännu kallare och med mängder av snö var det när denna bild togs! Fotot är sannolikt taget "flera år" senare än bilden ovan. Denna slutsats kan man dra av att ingen bild på kvinnohuvud finns - endast mustangmärket är nu kvar. Gissningsvis rör det sig om någon av vintrarna 1948 eller 1949, eftersom trampmattan ännu inte har dragits snett ut mot vingens akan vilket utfördes först under februari månad 1950, enligt uppgifterna i Hellströms bok som behandlar just mustangens "målning och märkning". (Foto: Sture Mattsson).¹

Bilden på 26015 rM är inte den bästa men är den enda ur Webmasters arkiv på  just denna mustang. Kvinnohuvudet förefaller att ha avlägsnats, vilket gör att man ej kan få fram någon information om vilket namn just denna mustang hade. Är det någon som kan hjälpa till med att få listan nedan komplett? Det saknas helt uppgift på två namn och två är osäkra. F.ö. tycks fotografiet att vara taget på F1 Västerås. Hangaren verkar bekant och eftersom det skymtar vad som tycks vara en parkerad J30 Mosquito bakom röd Martin pekar indicierna ganska bestämt mot Hässlöfältet.

Bilden ovan: 26007 står och blänker i solskenet vid 1/Div F 16. Förmodligen sommaren 1946. Fotografen är ej känd men Sture Mattson ligger bra till för en gissning,

¹ 26009 var även märkt med Disney-figuren "Panchito" på vänstra kroppssidan omedelbart nedanför sittbrunnen och som på goda grunder tros ha sett ut ungefär som på  bilden nedan. Beklagligtvis är de exata färgerna ej kända och egentligen finns det egentligen inte heller några acceptabelt bra sv/v fotografier! Totalt förefaller det endast att exister två (!) st, kända bilder. Figuren målades av vapentekniker Sture Mattson på 1. div. Mattson var även en skicklig målare och redan under första mustangåret 1945 anses att han introducerade det amerikanskinspirerade kvinnohuvudet och även det märket kan skönjas på fpl-nosen vid vingrotens framkant på samma bild. Under våren 1946 anses det att Mattson har börjat måla större och mer färggranna märken på ett par av mustangerna. Även då "Panchito".

Bilden på "Lana"i luften ovan är lånade ur boken "J26 Mustang" ( Leif Hellström 1989). Tabellunderlaget ovan kommer från samma källa.
HASEGAWA P-51D 1:32 -  J26 MUSTANG  26010 "Fay" är byggd av «Papa-Tango™» (2007)

	Panchito
	Läs mer om Panchito här.

2008-10-28 | www.silvervingar.se  ©2010-2011

Nu i skala 1:32