Klicka alltid på "Uppdatera" - eller tryck på F5-tangenten.
Det som visas på Din skärm är inte alltid nödvändigtvis aktuellt
förrän man har gjort denna uppdatering!


2008-02-12

Länk till 354th Fighter Group

Mustangen med USA-märkninggen på föregående sida flögs under kriget av den svenskfödde William Y Anderson. Av dess märkning framgår att den är ur USAAF 9th Air Force, 354th Fighter Group (FG) som var den första amerikanska FG i Europa med  den nya Merlinmustangen. Just detta exemplar var Andersons sist tilldelade mustang och visar hur den var märkt i augusti 1944.

Anderson hade under sin "tour" två "egna" mustanger och den första av dessa gav han namnet "Swede´s Steed II" vilket kan förefalla något märkligt kanske - men så var det! Steed lär betyda ungefär "fåle" eller "springare" och "III:an" kom alltså att bli hans sista. Andersons krigsinsats i ETO kom att bli totalt sju bekräftade luftsegrar, vilket därmedgjorde honom till ett s.k. "äss" med viss marginal.  Den åttonde svastikan visar hans sista nedskjutning som blev en V-1 flygande bomb den 17 juni 1944 och även innebar den första nedskjutna V-1:an för hans "division" (353rd Squadron). Emellertid fick han inte "credit" för denna seger då  Army Air Force Higher Command förefaller att ha varit av den åsikten att nedskjutning av s.k. "buzz bombs" ej var att räkna som luftsegrar (?)
Andersons andra namn var Yngve och av denna anledning kom han att kallas för "Willy Y" (why?) av sina kamrater. Han var född i Kramfors 1921 men kom att emigrera i tidiga år tillsammans med sina föräldrar till Amerika. Han anslöt sig till Army Air Corps (AC) reserv 1941 och utexamineras som pilot exakt ett år senare. Först hamnade han i 20th Fighter Group, men förflyttades till 354th FG under januari 1943 och anlände i början på november till England - ungefär samtidigt med de första mustangerna av B-modell utrustade med den nya Packard Merlin V-1650-3 som licenstillverkades av Packard Motor Car Company - en helt brittisk motor typ Rolls Royce Merlin 61 som kom att  utvecklas i olika versioner. Nedan är en bild på Packard Merlin V-1650-3 (klickbar länk) samt en motorplåt från motorversionen V-1650-9. Den i svenska flygvapnet i särklass vanligast förekommande versionen var V-1650-7.

354th FG, 9th Air Force (AF) kom därmed att bli först med den nya B-mustangen och det hampade sig nu så småningom, att Anderson fick i uppdrag att med sin P-51B-1-NA, s/n 43-12172 "Swede´s Steed II" visa upp sig för AAF:s  alla P-47 och P-38-piloter - för att inte nämna alla bomblansbesättningar! Anledningen till detta var nämligen att dessa besättningar skulle få chansen att på närmare håll kunna studera den nya Mustangen och och på så vis bekanta sig närmare med utseende och dess speciella märkning för att de inte skulle ta miste på den nya mustangmodellen och tyskarnas Messerschmitt 109:a under eskortuppdragen över. Tyskland. P-51B företedde vissa likheter med BF 109:an och särskilt då i stridens hetta! Andersons mustang kom därför att bli flitigt avfotograferad (nedan).

"Willy Y" i Swede´s Steed II

Fotot på denna P-51B-1-NA sägs vara taget över England i december 1943 och uppvisar här tydligt den speciella märkning som infördes för at mustangen ej skulle förväxlas med ME 109.

Andersons officiella luftsegrar - "scoreboard" -  såg ut som redovisas i tabellen:

Datum	Antal/nedskjutning	Fpl vid aktuella luftsegrar	Märkning	Credit =	QTH
1944-Apr-13	1 FW-190	P-51B	FT-A		syd om Darmstadt
1944-Maj-28	1 Me-109	P-51B	FT-T ¹		Neuholdensleben
1944-Jun-17	1 Fi-103 "V-1"	P-51B	FT-T	Guts but no Glory	nära Caumont
1944-Jun-21	2 Me-410	P-51B	FT-Z ²		nära Dahme
1944-Aug-01	1 Me-109	P-51D	FT-B		nordväst om Tours
1944-Aug-07	2 Me-109	P-51D	FT-B		Mayene

Anderson sittande på vingen till sin P-51D "Swede´s Steed III

Förefaller denna mustang att vara bekant på något vis? Första reaktionen är att man tror att det är den i Sverige nödlandade Z Hub som senare kom att bli J26 26001i svenska flygvapnet. Men den här mustangen är inte samma Z HUB som Lt Posey nödlande med på Rinkaby i Skåne den 13 maj 1944. Frågan är emellertid om det inte råkar vara så, att Anderson tog sina bägge luftsegrar över Me-210:orna i just denna "återuppståndna" Z HUB. Dessa båda luftsegrar skall ha ägt rum endast fyra dagar efter hans nedskjutnig av V-1 bomben i en mustang som alltså var märkt FT-Z d.v.s det kan knappast ha rört sig om någon annan P-51 än just denna  Z HUB. I undantagsfall kunde det inom samma squadron finnas två individer med samma suffix (i detta fall Z) men då var den andra märkt som  FT-Z och benämndes Z-bar - detta för att utesluta förväxling! Färgprofilen skall visa hur P-51B-5-NA 43-6453 "Z HUB" var märkt under baseringen vid Criquville i Frankrike (ALG A-2). Tvärt om var det vanligt förekommande att man vid de olika uppdragen flög den mustang som vid tidpunkten var bäst lämpad - det vill säga disponibel just då! Men hur kan hans mustang på föregående bild ha haft 8 swastikas påmålade kan man ju funder över! Det tillkom ju (bekräftade segrar) ytterligare 5 (fem) st. luftsegrar efter nedskjutningen av V1-bomben. Det sista tillskottet till Andersons "score-board" kommer att ske under andra veckan i augusti. Tidigast efter sina bägge segrar den 7 augusti borde han ju rimligtvis ha haft åtta st. segersymboler -  eller, 7 st. i alla fall och anledningen till denna fadäs är att någon felaktigt har försett konstnären med et fotografi av hans P-51D vilken han alltså tilldelades långt senare. Färgprofil: Osprey Publishing.©   Här tilldelas O-730327, 1st Lt. William Y. Anderson DFC - Distinguished Flying Cross - av högste chefen för U.S 9th Air Force, Lt General Lewis Hyde Brereton (1890-1967). Ceremonin ägde rum i Frankrike sommaren 1944 i "närheten av Cherbourg". Troligtvis kan det ha rört sig om ALG A-2 Criqueville ³) (Foto: U.S.A.F Archives 52572AC ). Webmaster har i sitt arkiv ett av Anderson signerat fotografi (där han sitter i cockpit på sin P-51B "Sweede´s Steed II") och på vilket han dessutom har skrivit "9½+" vilket antagligen skall tolkas som att detta var antalet luftsegrar som han själv ansåg vara det korrekta antalet luftsegrar. Det förekommer även uppgifter som skiljer från det officiella. I flera publikationer om Anderson har man avvikande uppfattning om hans antal segrar! Sålunda finns det t.ex. uppgift om att det skulle röra sig om hela 15½ "claimed" och där 9½ skulle vara bekräftade för William Y Anderson och detta inte i vilken bok som helst, utan vad som faktsikt borde vara en publikation där man kanske borde veta bäst ! Boken som åsyftas utgavs 1987 av "The P-51 Mustang Pilots Association" och har kort och gott titeln "P-51 Mustang". Men i t.ex. den ganska nyligen utkomna (2002) boken i serien Osprey Aviation Elite (nr 7) med titeln "354th Fighter Group" av den kände flyghistorikern William N.Hess, hävdar denne att Anderson avslutade sin ETO "tour" i september 1944 med sju bekräftade luftsegrar. I P-51 Pilots´Assn-boken anges att Anderson "separated from the service and joined United Air Lines August 10, 1945 ". Vad som sagts tidigare tål att upprepas efter att ha läst igenom utdraget ovan som är hämtat ur Frank Olynyks bok: P-51B 43-12172  FT-T Swedes Steed är alltså "Swedes Steed II". Awards (Anderson förlänades följande utmärkelser) förkortningarna betyder SS = Silver Star, DFC = Distingushed Flying Cross plus 17 AM = Air Medal med 17 st. oak leaf clusters. William Yngve "Willie Y" Anderson kom i det civila att flyga DC-3, DC-4, DC-6B, DC-7, DC-8, DC-10, Convair 340, Caravelle SE210 och Boeing 747. Han gick i pension den  1 juli 1981 vid 60 års ålder och han hade då loggat en total flygtid av 23.214:27 timmar för att vara exakt. Anm. ¹ Sannolikt med "Swede´s Steed II" 43-12172 ² Sannolikt med "Z Hub" 43-6453 ³  ALG = Advance Landing Ground. A-2 var beläget vid Cricqueville-en-Bessin, (Pos 49-22N 01-00W) cirka 9 km väster om Omaha Beach. 354th FG opererade härifrån den 17 juni fram till 11 aug 1944. Källor: Stars and Bars - A Tribute to the American Fighter Ace av Frank Olynyk 1995 USAAF  European Theater of Operation (ETO) Credits for the destruction of enemy aircraft in air-to-air combat World War II: Victory list No.5:  Sammanställd av Frank J. Olynyk 1987. P-51 Mustang: P-51 Mustang Pilots Association. 1987. ISBN 0-938021-56-7 Aces and Wingmen II vol. 2 : Bill Hess ISBN 0-9623080-2-1 354th Fighter Group:  William N. Hess ISBN 1-84176 -315 -2

Något för mustangmodellbyggaren som  är road av skalan 1:48 kanske?

  Använd "Bakåt-knappen" för att komma tillbaka till föregående sida. Om du just har surfat in på den här sidan når du huvudsidan den genom att klicka på pilen!