KUNGL UPPLANDS FLYGFLOTTILJ
1:a Divisionens Mustanger

En av de få färgbilderna från 1/Div F 16. Fotograf okänd - sannolikt Sture Mattson.

Från en svunnen tid. Här baxar 5-6 man vid varje vinge upp 1/div rC eller "Caey-Caey". Notera de helt fräscha och nya betonggjutna plattorna omgärdade med grovt lösgrus! Allt verkar vara skinande nytt. Det finns ett mycket bra foto på just rC i Björn Karlströms Flygplansritningar 2 sid 81, där man faktiskt "en gång för alla" nog skulle kunna fastställa vilket namn som finns under det lilla kvinnohuvuden vid vingrotens framkant. Efter att ha betraktat det beskrivna stället med en lupp inser man att rasterprickarna per cm² (eller hur det nu beräknas) att detta tyvärr inte låter sig göras. Men antagligen skulle det nog vara möjligt att göra på en positiv kopia gjort från originalets negativ.

DE FÖRSTA MUSTANGERNA

Som redan beskrivits på sidan "Beredskapstid" levererades de första amerikanska mustangerna till Bromma flygplats i början på april månad 1945 av amerikanska piloter. På Bromma märktes mustangerna om till svenska kronmärken m.m. av FFVS och efter utfört "paint job" kom de mer eller mindre omgående att överföras till F 16-flottiljen av snabbutbildade svenska flygförare. Mustangerna på bilden ovan har just landat på Bromma och enligt vad som man kan utläsa av de amerikanska numren på fenorna förefaller det som att de tre närmast från vänster och upp blev: 472126 = 26012, 472093 = 26010 och den sist läsbara 472156 fick FVnr 26013. Mustangen längst till höger i bild uppvisar samma slags nedsmutsning (olja?) som mustangen på bilden nedan och måste i så fall vara vara 472109.

Den nyligen direkt från England levererad mustangen ovan är fotograferad framför FFVS-hangaren på Bromma i april 1945. Värt att notera är klockan på FFVS-hangaren samt de bägge 75 gallons vingtankarna på mustangen med USAAF nummer 472109 fortfarande kvar på fena/sidroder. Däremot har man nu avlägsnat den amerikanska "star and bar".  Den här mustangen fick nummer 26011 i flygvapnet och är samma individ som J26:an nedan fotograferad på F16 nu märkt som röd Harald på fenan. Senare ändrades bokstaveringen av bokstaven "H" från Harald till "Helge.   (Foto: Ulf Dahlquist)

J 26 uppställd på Kungliga Upplands Flygflottilj F 16 Ärna strax norr om Uppsala. Gissningsvis sensommaren 1945.

Enligt 1942 års försvarsplan, skulle Sveriges flygvapnen från budgetåret 1944-45 förstärkas med bl.a  F 16, en ny jaktflottilj norr om Stockholm. Flottiljen skulle ha sitt flygfält i Uppsalatrakten. Genom Sveriges förbindelser med Storbrittanien hade den svenska regeringen fått kännedom om, att i slutet av 1944 innefattade de västallierade stormakternas överskottslager moderna jaktflygplan av typ Republic P-47 Thunderbolt och North American P-51 Mustang. Storbritannien och USA:s behov av eskortjaktplan för sina bombflottor hade minskat radikalt och Sverige skulle därför kunna få köpa en del av de uppställda övertaliga P-51 Mustangerna och detta erbjudande ledde till en rad inköp för Flygvapnet 1945-48 av en total som kom att omfatta 165 st.  North American P-51 Mustang där den dominerande versionen var P-51D-20-NA.

Samma mustanger som på bilden ovan men har här tagits ur ett något annorlunda perspektiv. Det är "Hedy" som står närmast och mustangen längre bort är inte lätt att avgöra vilken individ detta kan vara men nog förefaller det att vara ett namn innehållande endast tre bokstäver och det kan möjligen tydas som "Fay" men osvuret är bäst. Notera närvaron av markpersonal som förefaller att lura till sig en vilopaus. Men vad gör det om hundra år... En liten detalj är de fräscha dekalerna som tydligt syns  på röd Helges propellerblad: "Hamilton Standard" .

Svenska regeringen bemyndigade KFF(Kungliga Flygförvaltningen) den 14 mars 1945 inköp av 50 sådana och i antalet skulle det inräknas de fyra exemplar som under 1944 hade nödlandat i Sverige efter stridsuppdrag och kvarhållits här. Alltså var det 46 plan som köptes i England ochflögs av amerikanska jaktpiloter till Sverige. Ursprungligen var det tänkt att mustangerna skulle tilldelas F10 som ersättning för J20 Falco, men den känsliga situation som kunde tänkas att uppkomma om planen var tvungna att ingripa mot amerikanskt flyg, som vid denna tid flitigt flög in över Sydsverige, fann man det lämpligare att mustangerna i stället stationerades på F16 i Uppsala dit de också levererades omgående efter hand de erhöll sin nya märkning vid FFVS i Bromma som redan omnämnts ovan..

Ganska precis ett år senare, i mars månad 1946, beviljades medel till köp av ytterligare 90 mustanger och dessa skulle levereras 1946-1947 och främst avsedda för för F 4, Kungl. Jämtlands flygflottilj. Kontraktet som undertecknades i mars var mycket förmånligt. Stora surpluslager av mustanger hade uppstått efter det att flygplanen friställts i och med krigsslutet. De 90 flygplan som valdes ut var i varierande skick och betingade ett pris av US Dollar 3.500 per styck, vilket var ännu billigare än mustangerna i den första leveransomgången och detta pris var ungefär 5 procent (!) av tillverkningskostnaden.

Leveransflygningarna ägde rum från uppställningsplatser i Sydtyskland via Bremen till F7 Såtenäs. De 30 första flygplanen i den andra leveransomgången anlände till CVM under november-december 1946 och kom senare att delas upp mellan F4 och F16 medan resterande 60 maskiner, huvudsakligen ämnade åt F4 temporärt kom att förrådsställas på F7 Såtenäs 1947. Bilden nedan visar en mycket bra bild från leveransen vid detta tillfälle och är tagen på Såtenäs. Enl. anm. på baksidan av detta foto anges datum till den 1 februari 1947. Notera att mustangerna fortfarande har kvar sin iögonenfallande nosmålning som visar deras f.d. tillhörighet till respektive USAAF "Fighter Groups" (FG).

Webmasters spontana reaktion till bilder som denna: att det är "fantastiskt med dessa "fantastiska män med sina kameror" vilka skapat obetalbara tidsdokument för oss nu levande och framtida generationer! Sannolikt rådde det även vid detta tillfälle fotoförbud kan man kanske våga gissa sig till.

Foto: via Lars Olausson.
En tredje och sista "batch" om 21 plan (avsedda för F 16) levererades i slutet av 1948. Totalt levererades 165 mustanger till Flygvapnet men 4 av dessa kom aldrig att erhålla något s/n som J26, utan användes endast som reservdelsflygplan. Totalt 161 st. J 26 erhöll FV-nr 26001-26161.

Ärnafältets omgivningar och 1/Div platta. Ett antal "Mustisar" står uppställda en solig sensommardag. Omgivningarna förefaller nästan vara "jungfrulig mark". Det verkar även som bonden är ute och skördar om man kikar en bit ovanför granarna t.v. i bild. Vad som skymtar i förgrunden är en av F16:s många s.k. jordkulehangarer. Bilden på mustangen nedan är tagen från samma hangar fast här inifrån densamma!

En ovanlig detalj bland de "svenska" mustangerna som man knappast alls brukar få se men som nu visas på dessa bilder ... nämligen inga hängande hjulluckor !

Röd Harald 26011 också bekant som "Hedy" och rK 26013 som "Kitty" solar sig på 1.div platta på denna mycket kontrastrika sommarbild. Tyvärr finns inget årtal noterat på baksidan av dessa fotografier vilket bara är att beklaga men en gissning att det rör sig om 1945 eller 1946 är kanske inte helt orealistiskt. Bilden nedan är tagen ur en något annorlunda vinkel och visar mustangen i ett perspektiv man inte ofta ser. Notera vad som antagligen är mekanikern "uppflugen" på motorhuvuen!

Två stycken Sk 15 Klemm 35 gör mustangen sällskap på 1:a divisionen och kan därmed ge en viss uppfattning om vilket år bilden kan vara tagen. En annan detalj som gör att man ungefär kan tidsbestämma bilden är, att det bara finns en sk. trampmatta på mustangen. En klar indikation på att bilden har tagits före 1949. I början på senare delen av 1947 hade Sk 16 Harvard börjat tillföras flottiljen och därmed var Sk 15 nog att betrakta som passé vågar man nog anta. Mustangindividen låter sig emellertid ej individbestämmas men däremot  är det möjligt med en av de båda "Klemmarna". Den Sk 15 märkt som F16 nr 9 är Fv-nr 5059 ex F 5 nr 189 (ex Eslöv kanske). Fpl försåldes av FV 48-05-21 och fick civ.reg SE-BGW. Det såldes vidare under 50-talet till Tyskland där det fick registrering D-EKEN men avregistreras senare under 1970-talet. Fpl vidare öde är ej känt. Kanske den återkom att leva vidare i flygande skick eller kanske den kom att hamna på något tyskt muséum. Vem vet? Notera mekanikern på mustangens motorhuv!

En kraftig regnskur förefaller att just ha dragit förbi och solen tycks åter kika fram men belyser ännu inte 26009 röd Erik - mer känd som "Panchito" - på 1/Div linje. Denna fpl-individ kom att klara sig oskadd under de sju år som det fullgjorde tjänst på F 16 såväl som på F 20. Fpl försåldes under januari 1953 till Dominikanska Republiken.

Foto via Arne Frykholm. (L. Hellström: J 26 Mustang).

Guppfotot lär ha tagits under sept. 1945 och visar tio ff ur 1/Div: Fr.v. lt Arne Frykholm (Res.off, flygläkare och ex. F 19), lt  Ola "Neppas" Neppelberg (C 1/div), fk Waldemar Hässle, fk Anders Westerlund, fk Rune Hallander, fk Anders Wahlbeck, fk Olof Bengtsson. På motorhuven återfinns fu Walther Bengtsson (Kat B), kd Lennart "Sollis" Sollenberg (Kat Crf) och krp Fritz Crona (Kat Ca) med skolstrecket skönjbart på vänstra överärmen och med GFU 1944. Crona fick sin officersfullmakt 29/4 1947.
Den mest välkända "uppvisningsgruppen" på F 16, som i praktiken var en rote, bestod av fk Anders Westerlund och kpr Fritz Crona, (X) som bjöd på hisnande flygcirkus vid många evenemang runt om i landet flera år framöver och vars like det tyvärr inte längre finns någon möjlighet att kunna återuppleva. Tiderna har förändrats. Likaså det "säkerhetstänk" som nu omgärdar all typ av uppvisningsflygning inför publik.
Anders Westerlund-ansåg Fritz Crona vara - citat "En sällsynt flygbegåvning. Både känslig och hård, orädd och med omdöme samt mycket flygskicklig. Han har en särställning bland mina minnen". Anders Westerlunds egen jaktflygarbana varade under nästan 40 år med över 6.000 timmar i olika militära flygplan. GFU 1942 och med officersfullmakt 25/4 1945 vid första stamofficersexamen vid F 20. Anders Westerlund är en högst levande legend från Mustangepoken.

Sannolikt tillhörde även lt Olle Steninger (Kat Crf) 1/Div vid denna tid, men han är ej med på bilden ovan. Steninger var en av de mer erfarna ff och hade liksom Frykholm deltagit som frivillig jaktflygare vid F 19 under finska vinterkriget, där han kom att dela två nedskjutningar tillsammans med Frykholm. Carl-Olof Steninger var en av dem som fick flyga in sig först på J 26:an för att sedan kunna undervisa andra. Han var speciellt anlitad vid de allra tidigaste uppvisningsflygningarna och var den som då hade flugit J 26 mest och han ansågs behärska alla situationer i luften fullständigt enligt "Neppas" förmenande. Steninger hade hunnit få ihop 146 timmar på J 26 och hade en total flygtid av drygt 1.100 tim, då han av okänd anledning störtade i vattnet vid Harstena den 17 maj 1946 med 26017 röd Petter. Han var född den 8 juni 1918 och skulle ha fyllt 28 år.

Det amerikanska "datablocket" har kvarlämnats intakt efter ommärkningen till de svenska färgerna vilket utfördes av FFVS på Bromma innan leveransflygningarna till F 16. Om man studerar bilden ser man att tydligen har Steninger använt sig av headset av amerikansk typ (hörlurar i högerhanden) och strupmikrofon istf svensk typ av flygarhuva som antagligen (ännu) inte passar i mustangens jack. Ryggfallskärmen verkar vara den nya och slimmade typen från Pioneer Parachute Company, amerikansk beteckning "type B-8". Tyvärr går det ej att se vilken fpl-individ detta är eftersom hela datablocket inte har kommit med på fotograiet. Bilden måste ha tagits i samband med den "uppvisning" som gjordes av lt Steninger (J 26) och kd Björkman (J 22 ur F8) över F 16 fältet någon gång under sommaren 1945 efter det att Mustangen hade levererats till flottiljen.

Bilden ovan är tagen vid detta tillfälle. För att markera att händelserna uppenbarligen är något som sker högst informellt och "utanför ordinarie tjänst" har både flottiljchefen ölt Knut Lindahl t,v, och den amerikanske "officeren" (eg. en krigskorre) händerna djupt nedkörda i fickorna, vilket om detta hade gjorts i tjänsten torde ha det varit höjden av oreglemensenligt beteende. Kadett Ulf Björkman och lt Olle Steninger nöjer sig med att gömma sina humrar bakom ryggen. I bakgrunden den J 22 från F8 som Ulf Björkman flög. Han förtäljer om händelsen bakom bilden i sin memoarbok "Ett Liv i Det Blå" (1992). Bl.a. hade en amerikansk krigskorrespondent avtalat om ett reportage och en på den tiden ledande svensk flygtidskrift hade hakat på. Ulf "Ulle-Bulle" Björkman (f.1924, GFU 1944), tjänstgjorde på F8 under sin kadettid där han flög J 9 och J 22. Efter sin officersfullmakt den 12 april 1946 placerades han vid F 16 och här kom han att flyga Mustangen under ungefär ett års tid. Från 1 maj 1947 FIK & FLL på F 5 Ljungbyhed. 1949 placerades han åter på Barkarby. (Boken är f.ö. mycket läsvärd och minst sagt roande). Foto: KrA.

Sju amerikanska instruktörer från US Army Air Force (USAAF). De två  t.v. vid stjärtpartiet förefaller att vara officerare. Den längst till vänster är iklädd den (då) så typiska amerikanska officersuniformen benämnd "Pinks and Greens" men denna officer saknar kvalifikationstecknet "The Flying Radiator" d.v.s den amerikanska flygförarvingen varför han med säkerhet ej kan räknas in under kategorin flygande personal. Andre man är mer spartanskt iklädd US Armys fältjacka M1941 och khakiliknande byxor och förefaller vara mer "insatsberedd" - därmed alltså något mer "arbetsklädd" än vad som kan vara hans "kollega" föreraller vara.  Femgruppen till höger är samtliga sergeanter med en tjänsteställning som ung. motsvatade svenska uoffar, men med inbördes olika rang. Amerikanen på huk längst till höger är "Staff Sergeant" (3rd grade)*.Tyvärr saknas namnuppgift på samtliga dessa personer och bakgrund inom USAAF, vilket skulle ha varit trevligt att ha haft kännedom om. Mustangen är dock 26036. Samtliga tre bilder ovan är tagna av F 16:s officiella fotograf Nils Andersson. Han kom att tjänstgöra på F 16 mellan åren 1945-1986. Ett garanterat oslagbart flottiljrekord.  Foto: KrA.

Flygdagsprogrammet finns bevarat vid F16 förbandsmuseum. Uppsala Garnison.     Foto: Webmaster

Bilden nedan är tagen vid detta tillfäller och flyglygintresset hos allmänheten var otroligt. Det lär ha rört sig om uppskattningsvis cirka 50.000 människor som strömmade till, vilket var fler besökare än Uppsalas totala befolkning vid denna tid.



Tala om flygintresse! Flottiljen kunde visa upp ett flertal olika typer av flygplan inklusive segelflygplan som vid denna tid var vanligt förekommande inom flygvapnet. Avancerad flygning skedde med den nyinskaffade mustangen och flögs i rote av de bägge löjtnanterna ur 1/Div Klerren Nilsson och Olle Steninger vilka därmed blev de första i en rad uppvisningsflygare med J 26 Mustang som F16 kom att ha genom åren. Närmast fotografen (fotoförbud rådde!) står två nya mustanger för närmare beskådan och det kan vara värt att notera, att dessa ännu inte har märkts upp med kodbokstav och divisionsfärg på propellerspinnern. Längre ut mot avspärrningen mot Ärnafältet kan man skymta segelflygplanens klassiska profil då dessa inte längre befinner sig i sitt rätta element. Värt att notera är även byggnader och vegetationen på andra sidan fältet som det då såg ut sommaren 1945.
Foto: SFFarkiv.

26008 rD eller "Diana" om man så vill... Denna gång i helfigur där hon visar upp mustangens klassiska linjespel vilka framträder tydligt då varken klaff eller hjulluckorna hänger ned och förstör "Dianas" sköna former. Meken till vänster tycks även han vara påfallande tagen av synen och måste hänförd av synen ta stöd mot "stabben".

Den fartfyllda mustangteckningen t.h. är utförd av "Mustang-Harry" Frodé som var en mycket begåvad flygare som även kom att flyga mustang på F16. Harry - i Flygvapnet så småningom känd som "Morfar" berättade på dåvarande MHS d.v.s. Militärhögskolan i Stockholm (senare nä till Försvarshögskolan) en sommardag i juni 1981 om sina minnen i FV under temat "Från stridsflyg till flygräddning". Som skärgårdspojke var han förutbestämd att bli vpl kolskyfflare i Kungliga Flottan - ett öde som han med en veckas marginal 1939 undslapp genom att bli volontär vid F2 Hägernäs. Under korpral- och furirskolorna sysslade han med segelflyg och under en flygning över Bogesundslandet fann han sig plötsligt flyga rote med en örn! Efter GFU 1945 blev det GFSU på F4 där Harry kom att flyga SAAB B17. Inte så pupulärt då han lagt grunden till en yrkeskarriär på F2. Stationeringen i fjällvärlden visade sig dock nyttig för "där lärde man sig veta hut" i en miljö med tuffa förhållanden som väder och landskap inte gav utrymme för varken slarv eller playboyfasoner hos nya piloter med ofta överdrivet självförtroende!

Sedan följde jaktflyg på F16. En grundläggande regel vid flygning med J26 var att aldrig "kasta på full gas". Vridmomentet blev nämligen så stort att det inte gick att hålla mustangen på rätt köl. Med utfälld klaff kunde det vara rent livsfarligt vilket en kadett på F20 oavsiktligt demonstrerade. Det gick denna gång dessbättre väl. Frodés tid som J26-pilot var ente heller fri från intermezzon. Under en flygning utanför Ystad t.ex lyckades en felinformerad eftersläntare ansluta sig till förbandet genom att ta Harrys plats! Detta skedde på låg höjd över en välbesökt badplats och det var åtskilliga solparasoll som den undangirande Harry blåste iväg! Efter tio minuter kom chocken "Oj, oj, man gick direkt hem och landade..."
Träffen, som blev åtskilligt längre än planerat, avslutades (nu kommer det verkligen intressanta) med att föredragshållaren visade och kommenterade en film: "bestående av filmsekvenser inspelade med "kulsprutekamera" under jaktstridsövning med J26 från lägsta höjd upp till 12000 meter samt anfall mot varierande slag av markmål. Vidare innehöll filmen avsnitt från Flygdagen på F16 hösten 1949, där bl.a en mustang ses göra en tunnelroll kring egen rotechef på ca 30 meters (!) höjd. Veterligen är (var?) detta den enda film som finns (fanns?) från detta evenemang. Filmen är en s.k. negativ film som tidigare använts i utbildningssyfte vid jaktkursen 1948-1949 och sedan dess legat i "svalt förråd" vilket möjliggjorde visningen denna kväll..!"
- Great Scott !!!  Vågar man hoppas  på att någon var framsynt nog att t.ex. lägga över denna film på VHS-kassett?! VHS-systemet introducerades redan 1976 av JVC så detta var alltså fullt möjligt att göra året 1981.

Harry Frodé. "Mustang-Harry" loggade bl.a. tusen timmar på J 26 och blev år 1950 klassificerad i en engelsk flygtidskrift som en av Europas tre absolut skickligaste stridsflygare. Foto: SFF

Man kan undra om denna film överhuvud taget fortfarande finns bevarad!? Är det någon som vet något om denna films vidare öde? Tyvärr hann Frodé avlida innan Webmaster fick tillfälle till kontakt med honom personligen i detta ärende. Möjligen kan filmen ha funnits i Harry Frodés ägo när han avled, men det har visat sig omöjligt att få någon ytterligare information om detta fantastiska flyghistoriska tidsdokument. Överhuvudtaget skulle ingen nu för tiden tillåtas att flyga på liknande vis under en flyguppvisning som beskrivs i texten ovan! Denna rote kan i sin sammansättning mycket väl ha bestått av Anders Westerlund och Fritz Crona, vilka var de "vassaste" flygförarna som uppvisningsflög inom flygvapnet vid denna tid. Anders Westerlund kom att hamna på 1500 timmar flygtid på J26:an och Crona hade sannolikt ännu mer loggad tid. Det fanns ff som fick ihop uppåt 3.000 timmar på J26 innan propellerepoken avslutades.

Texten ovan om HF:s föredrag är ett starkt nedkortat utdrag från en artikel under rubriken en "Föreningsnotiser" i FM 9/81 (Flyghistoriskt Månadsblad) som skrevs av SFF-medlemmen Bo Ahlberg 1981 - alltså för mer än 25 år sedan - oddsen för att kunna spåra filmen i fråga är inte direkt att anse som särskilt goda m.a.o...

Föreningen Armé- Marin- & Flygfilm har emellertid ett annat intressant "tidsdokument". Året är 1946 och kan därför knappast visa något ur Mustamg-Harrys film. Inneållet verkar emellertid intressant och är ett väl så gott tips för den sanne "J26-fantasten". Döm själv av texten nedn som bland mycket annat nås via den klickbara länken:

Denna mustangbild är klickbar ursprungligen från den nedlagda flygtidningen KONTAKT nr 49 och visar 26084 med en minst sagt ovanlig märkning som rQ  ur 1/div F16 eftersom denna bokstav rent optiskt knappt gick att skilja från rO (Olof). Notera att "Q för Quintus" även har målats på landställsluckan. Enligt uppgifter var denna mustang även tilldelad 3/Div F16 märkt som gJ. Just detta exemplar hade haft USAAF nr. 44-72112. Den kom senare att byggas om till S 26 (spaningsversionen av 26:an) på CVM (Malmslätt) i slutet av sin karriär på F 16 och därefter tilldelades den F 21 1952 där den märktes s10. Fpl totalhavererade emellertid en kort tid senare p.g.a. motorstörningar där ff tvingades lämna fpl med fsk vilket skedde utan problem. 26084 slutade emellertid sina dagar som skrot i trakten av Jokkmokk. Tills för en tid sedan! Klicka på bilden och häpna över bildspelet som länken då tar Er till. Notera att fpl på bilden har s.k. Dallashuv men utan att för den skull vara en Dallasbyggd P-51K. I Leif Hellstöms bok finns emellertid inga uppgifter om att denna mustang skulle ha varit märkt som röd Quintus. Frågan är om inte så var fallet under en period mellan 1947-1950 innan fpl överfördes till 3/div (gJ) och senare kom att flygas ner till CVM för att "låta sig" konverteras till S 26:a. Noterbart är, att man uppenbarligen inte längre målar några "mustangmärken" på de mustanger som anländer 1947. Tänkbart är ju att märket kan ha avlägsnats före innan denna bild togs. Foto Nils-Arne Nilsson via Kontakt. Ur flygtidningen "KONTAKT.

Fotograf okänd. Foto via Göthe Johansson.

I bakgrunden pågår viss flygaktivitet och mellan gul P:s fena och den vertikala "UK-antennen" synes en startande Sk 16 av typen "postlåda" - d.v.s den är målad i flygvapnets iögonenfallande "postgula" färg.
26051 användes f.ö. under "Operation Falun". Den som är intresserad av att veta mer om vad detta kunde tänkas ha varit för något rekommenderas att läsa boken "Bortom Horisonten - Svensk flygspaning mot Sovjetunionen 1946-1952" av Lennart Andersson och Leif Hellström.

Även denna F16-mustang 26051 gul Petter konverterades till spaningsversion på CVM och kom att utrustas med en amerikanskkonstruerad spaningskanera för att därefter övertagas av F 21. Intressant att notera är den rikliga stencillering som nu förekommer samt den ändrade placeringen av serienumret från och med denna leveransomgång mustanger. Notera även det odukade sidrodret samt den lilla "bakåtvarnarantennen" - som inte är något annat än en liten 3 elements yagiantenn bestående av ett reflektor- och direktorelement strax framför "P:et" på fenan. Denna finess utnyttjades inte alls av svenska flygvapnet och efterhand monterades denna antenn bort och ersattes med en täckplåt. På den första leveransomgångens mustanger var FV s/n placerat sålunda, att den sista siffran i serienumrets horisontella placering var exakt applicead så, att den sista siffran i s/n var placerad exakt i mtten och omedelbart under denna plåt. Men i och med fvnr 26051 (se bilden ovan) appliceras s/n framför den sagda plåtluckans vänstra sida! Efter hand kom (sannolikt av slarv) emellertid avvikelser att förekomma från denna praxis.

Evert Andersson spakar här 26031 år 1947 då hade blå Niklas fortfarande kvar sin olivgröna målning. Notera s/n placering. (Evert Andersson).	Delförstoring som klart visar s/n 26031 efter att ha påkörts av 16076 den 27/8 1947, (KrA).

Anledningen till denna till synes triviala information är den, att genom kännedom om denna märkningspraxis ligger möjligheten att kunna identifiera och kanske därmed någorlunda korrekt kunna årtalsbestämma fotografier med enskilda mustangindivider, trots att dessa kanske endast är klart identifierbara med ledning av fenans bokstavskod, men med ett oläsligt serienummer. Här kan det dock finnas en möjlighet att fastställa rätt individ, trots oläsligt serienummer - men alltså med ledning av dess placering vara möjlig.

Detta gäller ofta vid "amatör"-fotografier med dålig skärpa. Undantag finns emellertid. Se exempelvis bilden på den avlutade blå Niklas 26031 - som blev tvungen att märkas om efter att ha avlutats. Här flyttades serienumret till den placering som tillämpades fr.o.m 26051 (bild längre upp på sidan). Emellertid avviker placeringen anmärkningsvärt från vad som borde ha varit fallet om märkningsinstruktionen följts och har i detta fall placerats alldeles för långt ned. Tyvärr förekommer det ibland sådana här förvirrande placeringar av individnumren. Emellertid medger den felaktiga placeringen just i detta exempel däremot en positiv identifiering, eftersom serienumret eljest inte alls skulle ha kunnat vara möligt att ses på något av de fotografier som togs för haverirapportens räknig, men här kan man nu se helt tydligt, att detta verkligen rör sig om 26031 - alltså den tidigare grönmålade - men nu helt metallblanka "blå Niklas" ...

Nedan: Vad vore ett försök till sammanfattning av F16:s mustisar utan flottiljchefen Knut Lindahls vit Adam? "Knuttes" märke skulle vara "störst och vackrast"*** och målades även detta av Sture Mattsson. Motivet finns mycket elegant återskapat i form av en tavla som ingår i Uppsala Garnisons "F16-Museum". Tavlan är en verklig klenod och skänktes ursprungligen till F16:s andra (och under hela mustangtiden) chef, öv Knut Lindahl, när denne år 1952 avgick som flottiljchef. Tavlan skänktes sedan till museet av hans son Jan Lindahl. Klicka här för att se större bild av tavlan.

På bilden nedan tycks märket ännu ej vara helt färdigställt, eftersom den vita kvarts-cirkel som delvis kringärdade själva mustangmärket ännu ej förefaller vara ditmålad.
Men vad är det som skymtar fram i bildens nedre vänstra hörn? Det ser ju misstänkt likt ut att kunna vara stjärtfenan på ytterligare en vit Adam? CF 16 vA.

26046. Foto: Fte Grostedt via Lars Olausson.

Tabellen nedan visar tillgången av J26 på F16-flottiljen den 1 juli varje år. Under de markerade årtalen var denna särskilt stor och man kan anta att detta var anledning till att man måste använde sig av udda märkning som röd Quintus t.ex. Nu kunde uppenbarligen tilldelas fler fpl per division än dittills varit möjligt. Bl.a kom ju ett stort antal mustanger att haverera under "pionjärtiden" vilket - om än ofullständigt - syns i tabellen. De två sista åren i tabellen avser Stabens Flygavdelning (på F8 ) som tilldelades 10 st Mustanger, men reservdelsbristen började nu bli kännbar och som en konsekvens var uppenbarligen färre maskiner än dessa tio disponibla.

F 8-mustang ur "Stabens Flygavdelning" är fotograferad 1951 under tankning på Barkarky.

År 1952 var propellerepoken definitivt överspelad för jaktflygplanen inom flygvapnet och SAAB J 29 Tunnan kom nu succesivt att ersätta J26:an på F16-flottiljen och mustangerna försåldes till bl.a Israel samt ett antal centralamerikanska stater. Ett mindre antal kom att finnas kvar ytterligare en tid på F20 och på Barkarby (se tabell ovan) där de flögs för att möjliggöra flygtid för den kategori flygförare som annars i sitt dagliga värv "flög skrivbord" på Flygstaben. Men snart blev även dessa mustanger historia. Foto: arkiv Järfälla kommun.

Färgerna är enastående välbevarade trots att detta också är taget 1951. Flygföraren ur första divisonen (syns bl.a av halsduken) är reservlöjtnant Lennart Sollenberg, tidigare omnämnd på gruppfotot en bit upp på denna sida och är taget på Kirunabasen. Notera kameran i "Sollis" högernäve. En intressant liten detalj på mustangen är den lilla oljeskyddsplåt som sitter på nosens överkant stax bakom den röda spnnern. Detta var en svensk inovation avsedd att förhindra att förarens sikt blev nedsatt vid ett eventuellt oljeläckage. Frontrutan blev i så fall annars nedsmetad av oljan som i värsta fall helt förstörde förarens sikt framåt. Plåten fanns på alla svenska mustanger från 1947. (Fotograf sannolikt Lennart Sollenberg. Ur "Vingar över Uppland - F 16 1943-1993"). ©Upplands Flygflottilj 1993. Avslutningsvis några ord om F 16-flottiljens "symboler". Flottilj-/förbandsfana

1944-1996 resp. 1996-2003 som blev det sista och slutliga utförandet. "Mk II" eller version. 2.0 om man så vill. Fanorna lär nu finnas förvarade på Armémuseum och inte på Flygvapenmuseum om detta nu inte är ändrat efter det nya Flygvapenmuseumets tillkomst? Sju år före flottiljens nedläggning överlämnas den högra fanan till F 16 av dåvarande ÖB general Owe Wiktorin, vid en ceremoni som ägde rum den 30 april 1996 på Artillerigården framför Armémuseum i Stockholm. Denna fana hade fått  bl.a. ny symbolik i form av Riksäpplet - vilket symboliserar landskapet Uppland och ingår i Upplands vapen.¹ Den 17 september 1944 överlämnade Hans Majestät Konungen Gustav V  fanorna till de åtta nyuppsatta flygflottiljerna F10, F12, F13, F14, F16, F17, F20 samt F21 (som då var flygbaskår) mitt under brinnande världskrig. Överlämningen  ägde rum på Kungliga Svea Flygflottilj F 8 som var värdflottilj för ceremonin. Flygvapnet bestod då av 17 flottiljer efter en kraftig upprustning genomförts sedan 1939 då det endast fanns sex flygflottiljer. FV:s sista flottiljer var F15 och F18 som sattes upp efter krigets slut 1 juli 1945 resp. 1 juli 1946.{*} då flygvapnet var som störst.

2003: Fotografiet visar fanöverlämningsceremonien framför Armémuseum. F 16:s gamla fana byts mot den nya fanan som är försedd med riksäpplet i stället för wasakärven, men här även fått en sju-uddig stjärna vilken symboliserar "traditionsarvet"²från sju³ nedlagda flottiljer. Samma öde drabbar emellertid till slut även F 16, som officiellt upphörde att existera den 31 december 2003 och en epok gick därmed i graven.

" Sic Transit Gloria Mundi "  {**}

Anmärkningar:

"Fanöverlämningen" ur F 16-Journalen - personaltiding för Upplands flygflottilj nr 1/96.

¹ Då F 2 lades ner år 1973 blev landskapavapnet för Uppland "ledigt" - men vasen förblev fortfarande i bruk på F 16 och fanns t.ex. högst påtagligt kvar tio år efter F2:s nedläggning på den dekal som framtogs till flottiljens 40-årsjubileum 1983. Däremot kunde samtidigt konstateras, att flottiljens J 35:or hade upplandssymbolen på fenan.** Riksäpplet övertogs inte officiellt av F16 förrän 23 år efter F2:s nedläggning då denna för första gången 1996, vid en officiell ceremoni ersätte Vasen i förbandsfanan - och som ändå måste betraktas som flygflottiljens "värsting-symbol" (uttryckt på "nysvenska")... Eller hur förhöll det sig i verkligheten med fanans "pondus" och "likare" för symboliken egentligen? För den oinvigde förefaller denna häpnadsväckande långa "fördröjning" med att förse flottiljens fana med Riksäpplet anmärkningsvärd -- om flottiljen ansåg sig ha övertagit denna symbol i och med F2:s nedläggning. En bidragande orsak till att dämpa ambitionen till en relevant "fanuppdatering" kan möjligen ha berott på avskräckande kostnader förknippade med framställning av en ny och "uppdaterad" fana. Det rörde sig om ett "ansenligt" belopp, vilket måste ha gjort alla förbandsfanor**** extremt "kostnadsineffektiva". Om detta kan den intresserade läsa mer om i angiven källreferens.

² En komplicerande faktor var flottiljens s.k. "traditionsansvar" som enligt försvarsmaktens bestämmelser skall återges på en ny fana. Det vanliga förfaringssättet därvid att traditionerna efter ett nedlagt förband återges på fanduken genom att dess emblem sätts på fanan. I F16:s fall hade antalet "traditionsförband" ökat till sju st.

³ Västmanlands flygflottilj (F1), Roslagens flygflottilj (F2), Östgöta flygflottilj (F3), Svea flygflottilj (F8), Södermanlands flygflottilj (F11), Bråvalla flygflottilj (F13) och Södertörns flygflottilj (F18).

*   AAF Official guide to the Army Air Forces. New York N.Y., 1944.

** Flottiljen använde efter F2:s nedläggning upplands-äpplet på sina J 35 och helikoptrar. Braunstein: Svenska flygvapnets förband och skolor under 1900-talet, s. 104.

*** Att Flyga är att Leva Norrbohm/Skogsberg, s. 174.

**** Ikaros - Flygvapenmusei årsbok 2004; Flygvapnets fanor: Leif Törnquist: s. 11-40.

{*}   Blomqvist, Sune: Vingar Över Stockholm; F 8: s. 17.

{**}  Så förgår världens härlighet.

Samtliga mustangbilder som saknar källangivelse är hämtade ur Webmasters privata samlingar. Fotografen är beklagligtvis okänd.

   2007-07-31 |www.silvervingar.se ©2011

"Tid och rum existera icke; på en obetydlig verklighetsgrund spinner inbillningenen ut och väver nya mönster..." [Strindberg]

Använd "Bakåt-knappen" för att återvända till föregående sida. Har du just surfat in här så klickar du på pilen t.v.

F 16

F 16

Vase
1944-1995

Wasakärven eller vasen (bestämd form av vase = sädeskärve) är en svensk symbol som ursprungligen utgjorde den svenska adelsätten Wasas släktvapen, och som gav ätten dess namn. När Gustav Wasa tillträdde som kung 1523 blev släktvapnet en del av det svenska riksvapnet, där den fortfarande ingår. Vasen ingår ännu idag även i Wasas vapen och Vasa nations fana. Vasen har fått sin form för att likna den franska liljan som också är en välkänd heraldisk symbol.
Källa: WIKIPEDIA