FRÅGOR (OCH SVAR) samt FUNDERINGAR

Flygspanarmärke m/40 namnändrades till "Flygnavigatörsmärke" m/40 under år 1954

Observera att ovanstående SUF är från året 1956 och här finnes ännu ej facktecken för flygnavigatör medtaget! Detta är anmärkningsvärt då det faktiskt finns med i UniF år 1952 i en ändring: (Ä 8) Bilaga 12  som är daterad 541006. Å motstående sida (enligt utbytbart lösbladssystem p.g.a. att publ.  ej utkom regelbundet under varje år, utan rättelser utskickades. Här ser man för första gången att flygspanarmärke m/40 nu benämnes som flygnavigatörsmärke m/40 och alltså icke längre såsom flygspanarmärke m/40. Se vidare nedan för ytterligare info om fnav!

SILVERMÄRKET ENDAST TILL VPL

DET GAMLA "FLYGSPANARMÄRKET" FÖREFALLER ATT HA BYTT NAMN TILL "FLYGNAVIGATÖRMÄRKE" ÅR 1954 OCH  DÄRMED BORDE DET RIMLIGTVIS HA INTRODUCERATS I FLYGVAPNET SOM SÅDANT REDAN UNDER SAMMA ÅR.

Så var emellertid inte alls fallet. De  elever som  genomgick godkänd GNU vid FCS tilldelades i stället konsekvent flygsignalistmärket och så skedde under hela 1950-talet och ända in  på 1960-talet, vilket är anmärkningsvärt. Man måste hålla i minnet, att detta beslutades av Flygstaben i Stockholm genom flygvapenorder. Samtliga elever med godkänd GNU kom alltså att tilldelas det översta märket som bevis på deras examen under denna tidsperiod och texten ovanför märket är faktiskt inte så missledande som den först kan förefalla att vara.

Man kan ju fråga sig varför man gjorde så här - men ingen tycks längre sitta inne med svaret till gåtans lösning.

Underligt nog förefaller detta faktum inte tidigare ha varit särskilt känt, varken bland flyghistoriker eller samlare av dessa föremål. Ett speciellt tack går till J. Johansson (f.d fnav i FV) som bidragit med information som möjliggjort ny kunskap om flygsignalistmärkets hela historia som ej kan ignoreras!

Nedan ett ordagrant utdrag av den ändring som omnämnes ovan och som avser namnändringen på flygspanarmärke/m40 till flygnavigatörsmärke m/40 ur sagda UniF - Uniformsreglemente för Flygvapnet 1952: (inkluderande dess ändringsbilaga: Ändring 8 (Ä8).

" Personal som med godkända vitsord som genomgått grundläggande flygnavigatörsutbildning eller grundläggande flygslagsutbildning till flygspanare (tidigare utbildade till armé eller marinspaningsofficer samt till flygnavigatör omskolad flygsignalist) tilldelas märket i förgylld metall (för värnpliktig flygnavigatör utom f.d. fast anställda och vpl flygspanare i försilvrad metall)."
(Ä 8) 2- 541006

Ska vi försöka med 125-takt ? Ja, se det var en färdighet som inte kunde uppnås "på en kafferast" precis! Därför upplevs det som minst sagt "anmärkningsvärt" att märket  "senare" - åtminstone inledningsvis under ett antal år - kom att utdelas till nyutexaminerade flygnavigatörer utan kravet på någon signalistutbildning som "defaultvärde"!
(Bilden  ovan är från SFT 1/02 "Baskerville till Flygvapnet - my Way")

Här nedan följer lite FRÅGOR och SVAR som förhoppningsvis kan komma att få som resultat ny kunskap kan  komma att tillföras detta smala intresseområde som vi förhoppningsvis delar!

Märkens serienummer vs innehavarnas namn.

Ofta får webmaster frågor om det finns listor som visar vem som hade den eller den vingen. Dessa frågor gäller samtliga numrerade märkeskategorier och svaret måste tyvärr bli, att det finns inga sådana listor tillgängliga!  Mig veterligen, är det kanske bäst att tilläga! Med ett undantag och det gäller flygarmärke m/36 i guldutförande. Enligt vad som känt är, så har SFF lyckats förvärva sådana listor vilka fördes av Flygstaben och som omfattar märken mellan 1-2321. Detta innebär tidsmässigt  mellan åren 1936 då märket framtogs fram till uppskattningsvis 1944-1945. Därefter existerar det veterligen inga listor som gjorts tillgängliga för allmänheten.
Flygvapnet -  och sannolikt då  FlygS - måste ju rimligen ha någon form av dokumentation - åtminstone för "modern tid" kan det ju tyckas för flygförarmärke m/36-märket i guld.
Se vidare information om detta ämne i den "gula rutan" här.

Flygspanarmärke m/40  vs Flygnavigatörmärke m/40

Flygnavigatörmärket  för vpl var i silverutförande och förefaller därmed att väl följa de "traditionella" förfarandet och som hade gällt märken fr.o.m. vpl. flygförare (ff). Det märkliga kring alla turer kring motivet för vingar i silverutförande är, att det under beredskapen även förekom vpl. flygskyttar  - och såsom sådana tilldelades de därmed flygskyttmärke m/40. Detta  märke tillverkades däremot inte  i silverutförande, vilket är anmärkningsvärt och i högsta grad inkonsekvent.

Fråga: Hur många märken i kategorin flygspanar /  flygnavigatörmärke m/40 i silverutförande beställdes av märkesfirman Sporrong ? Är det någon som vet besked om detta vore jag synnerligen tacksam att få ta del av denna kunskap !

Fråga: 1960 tilldelades till en vpl flygnavigatör  flygnavigatörmärke m/40  i 2 st. försilvrade exemplar med serienummer 52 och 54. År 1964 tilldelades en annan "silvernavigatör" märke nr 205. Detta stämmer inte med antalet utbildade vpl. fnav mellan 1960 och 1964. Mystiskt! Någon som vet svaret ?

Fråga: Hur många  sådana märken hade utdelats före år 1960?

Svar: Bra fråga! Men inga bra svar finns däremot. Webmaster är emellertid böjd att besvara frågan med att inga sådana märken utdelades före 1960 annat än som flygspanarmärken  men då icke i silverutförande.! De var ju identiskt lika till utseendet i guldmetall, men man måste hålla i minnet att dessa i så fall var renodlade   s p a n a r m ä r k e n  !!! Läs längre ner på denna sida så "klarnar det" lkanske något litet bättre, även om alla frågetecken rörande flygnvigatörmärke/m40 ännu inte har kunnat rätas ut!

Fråga: När upphörde facktecken att brukas inom Flygvapnet ?

Svar: De s k facktecknen övergavs i samband med övergången till NBO (Nya Befälsordningen) på 70-talet, men har tid efter annan varit på förslag att återupptas eftersom de dels var praktiska, dels skänkte yrkesstolthet. Själv bar jag med stolthet en örn som facktecken. Facktecknen finns återgivna i äldre utgåvor av Flygsoldatens Bok m. fl. publikationer. På Flygvapenmuseum finns de till försäljning efter att man städat i flottiljernas intendenturförråd. (Lennart Berns)

Fråga: Hur mycket flygtid/utbildning krävdes det för att få bära detta märke?

Svar: Det går inte att entydigt svara på detta eftersom rekryteringsvägarna var olika. Flygspanarmärket inrättades 1940 för flygspanare i bl a spaningsflygplan och torpedflygplan, men märket kom i samband med introduktionen av A 32 Lansen att bli ett navigatörsmärke. Det fick därvid i huvudsak samma status som förarvingen. Sålunda är alla "navigatörvingar" numrerade. Som kuriosa kan nämnas att flygsignalister som omskolades till navigatörer fick välja om de ville behålla fsig-vingen eller byta till den nya navigatörsvingen. Så över till din fråga om utbildning m m för att erövra navigatörsvingen. Det går inte heller här att svara entydigt. De som hade i särklass minst antal flygtimmar var de s k samverkansofficerarna ur marinen och armén som flög ca 20 tim Lansen innan de fick sätta på sig vingarna. Ynglingar som under 50-och 60-talen grundrekryterades till GNU (Grundläggande Navigatörsutbildning) fick åtskilliga timmar i "flygande skolbänk" av typ B 3 eller Tp 83 Pembroke och sedan "skarp" flygning i Lansen innan de fick sina vingar. Senare tiders GNU till t ex lätta attackens SK 60 och målflygdivisionens J 32 och SK 60 (och numera SK 37E Viggen) gick via SK 60 direkt till J 32. Någon ny GNU för SK 37E planeras f n inte. En annan och ganska vanlig rekryteringsväg till navigatör och innehavare av navigatörsmärke m/40 var f d piloter från GFU. De kunde ha uppemot 150 eller flera flygtimmar i "bagaget". Navigatörer som rekryterades från GFSU - sådant förekom! - behöll vanligtvis sina förarvingar. Dessa f d piloter som skiftat inriktning, flög utöver olika versioner av 32 Lansen bl a TP 79 och TP 52 Canberra. Navigatörer i ordets egentliga bemärkelse finns idag bara på F 7 i transportflyget. Navigatörer i målflyget benämns numera systemoperatörer eftersom det ordet mera speglar vad det handlar om. Generellt kan sägas att navigatörerna/systemoperatörerna i flygvapnet fick/får mera flygtid än förarna. 200 tim/år var inte ovanligt vid MFD. Nedtecknaren av dessa rader har tjänstgjort som navigatör/systemoperatör i bl a fpl 32 i olika versioner, SK 60 lätt attack och Fpl 53 i armén. (Lennart Berns)

Nedan följer kommentar til bl.a flygsignalistmärket vs flygnavigatörmärket av f.d. fnav Jöran Johansson:

Feb. 2007 @@@ Jag hörde aldrig talas om någon navigatörsvinge innan jag lämnade FV vid årsskiftet 1959/60. Om den fanns i något reglemente från 1954, så tror jag den fanns BARA där, alltså inte i medvetandet hos personal ute i organisationen. Vi borde ju åtminstone ha hört att det fanns ett sådant märke, men icke!  Inte minst som det var vi som skulle ha fått det. Den kallades aldrig något annat än spanarvinge. Den var ju ungefär lika sällsynt som (flyg)skyttmärket, och bars nog bara av några gamla stötar som gått över från armén och blivit spanare under VK2. Skyttmärket hade någon eller några enstaka uoff vad jag kan minnas, men även de var ett utdöende släkte.

Varför navigatörsvingebegreppet inte kom att tillämpas förrän 1960, om den nu var officiellt etablerad 1954, ja det har jag ingen som helst idé om. Märkligt är det ju att den inte fanns i sinnevärlden även om den fanns på papperet. Likaså var det knepigt att vi som inte var signalistutbildade navigatörer fick signalistmärket. Då tyckte man kanske inte det var så konstigt, eftersom navigatörsvingen var okänd för oss och alltså i princip icke existerande.

Du (Lennart Berns /Webmaster anm.) skriver att de f.d. flygsignalisterna fick antingen behålla sina signalistvingar efter 1960, eller byta till de den nya (hrm) navigatörsvingen. Eftersom jag då inte var kvar i vapnet vet jag inte vad som hände med dem som tillhörde min kategori, alltså de icke signalistutbildade navigatörerna som fram till 1960 (fo B-31 7/4 1960 webmaster anm.) tilldelats signalistvingen. Fick även de välja den gamla eller byta (upp sig?) till den nya?

Tack för ditt "inlägg" Jöran. Din sista fråga vore mycket intressant att få svar på och vi riktar den till vår läsekrets.

Fråga: Ja, hur var det egentligen med den saken? Fick de till fnav omskolade fsig välja att ha kvar den gamla vingen eller möjlighet att byta (upp sig?) till den nya fnav-vingen när denna väl kom i allmänt bruk, vilket inte hade skett förrän då den andra (och sista fnav-kursen för året) fick flygnavigatörsvingar den 29 oktober 1960.