flygmärken

Marinens märken är hämtade ur Örlogsboken 2003 och ligger på nätet i pdf-format.

Personal som genomgår försvarsmaktens GFU och grundläggande helikopterutbildning GHU erhåller fr.o.m. år 2000 detta nya märke som åsatts modellår 2000, dvs. m/00.

Märket ersätter därmed arméflygarmärke m/60 samt marinens helikopterförarmärke m/60, vilka ej längre utdelas. Det nya märket bäres endast av de helikopterförare som har genomgått den nya utbildningen. Märket är framtaget av Jan-Erik Mood och är numrerat.

Numrerade helikoptermärken m/00: Varje nyutexaminerad helikopterpilot tilldelas endast ett numrerat exemplar vilket innebär att dessa vingar är extremt "svåra" för samlare. Det gör heller inte situationen lättare då det endast är ett relativt litet antal som har genomgått den nya helikopterutbildningen! Onumrerade lättviktsmärken förekommer.

Helikopterförarmärke för försvarsmakten m/00 baksida på numrerat ex. med texten "Sporrong". Fastsättning s.k. "clutch-back".

Inga tidigare utdelade helikoptermärken i (varken arméns eller marinens m/60 resp. "marinflygspanare" m/81) är numrerade, trots att motsatsen påstås att gälla för arméflygarmärket m/60 enligt uppgift i UniR FM 1999, vilket inte förefaller att vara med sanningen överensstämmande. Orsaken till hur detta tvivel uppstått är att något sådant numrerat märke (av totalt listade 654 st.) ännu inte veterligen har nått den sk. samlarmarknaden! Kan kanske någon som läser detta presentera bevis på att dessa numrerade märken en gång för alla verkligen existerar i sinnevärlden och är av försvarsmakten beställda! En bild på ett dylikt märkes baksida kommer i så fall att omgående ersätta denna bild, som endast uppvisar en helt slät och onumrerad baksida med skruv. Märkets vikt med dess fästmutter avlägsnad är 10 gram.

Nedanstående tillägg ang. numrering av arméflygarmärket m/60 verkar nu plötsligt och överraskande ha fått substans och att det faktisk tycks existera numrerade arméflygmärken m/60 som anges i Uniformsreglemete för Försvarsmakten, UniR FM och frågetecknen kanske äntligen är på väg att rätas ut vad gäller den ifrågasatta numreringen av detta utbildningstecken!

I sagda boks appendix finns även en förteckning över bl.a. denna kategori med rubriken "Flygförare i arméflyget 1954-1996" och har sammanställts av Gösta Eriksson f.d major och f.d personalchef vid AF1 och Arméflygcentrum och han skriver följande:

..."Den 27 april 1961 utdelades de första flygförarmärkena av militärbefälhavaren i VI milot, generalmajor Nils Björk, i samband med kursavslutningen för helikopterkurs 1960/61 på HkpS i Boden. Vid detta tillfälle fick också de tidigare kullarna av helikopterutbildade förare vid HkpS sina vingar. Utbildningstecknen delades ut under de första åren efter utbildningens slut; för helikopterutbildningen innebar det fram till vårsidan. Enligt HkpS skolorder 99/64 ändrades arméorder 294/1961 (TLD 165) angående bärande av utbildningstecken till: «..utbildningstecken anläggs av dels personal som genomgått godkänd grundläggande arméflygutbildning, dels...» Detta innebar, att man från helikopterkurs 64/65 övergick till att utdela utbildningstecken efter GHU slut, dvs före jul. Från helikopterkurs 81/82 övergick man till att dela ut vingarna först efter kursens slut. Det skedde en udda utdelning av flygförarmärken genom HkpS skolorder den 18 mars 1969 där CMSerg Johansson och Ahlberg efter en repetitionsövning tilldelades flygförarmärken eftersom de inte fått dessa vid sin utbildnings slut. Som fiktivt datum för dessa har dock satts datum för utbildningens slut. En annan udda tilldelning skedde den 30 december 1965 genom ast/flygs skrivelse då byrådirektör Reinhold von Essen och 1.byråingenjör Sven Westring vid Kungl. arméförvaltningen tilldelades arméflygförarmärket. I bilaga till HKpS skolorder 19/72 anges bestämmelser för flygtjänstgöring. Placering i flygtjänst som flygförare skulle ske efter godkänd GFU och GHU. Underlag för placering i flygtjänst och tidpunkt för erhållande av vingar har i första hand hämtats ur skolorder, bataljonsorder, flygtjänstorder och betygssammanställningar efter kurser. När underlaget i sagda order varit motsägelsefullt eller oklart har jag (G.Eriksson) tillskrivit vissa personer för att erhålla kompletterande uppgifter. Kurs 62/63 blev till skillnad från tidigare kurser inte kommenderade i flygtjänst förrän efter hela kursens slut, d.v.s. den 20 juni 1963. (Skulle det ha varit konsistent med tidigare kurs borde dessa flygförare haft flygtjänst från den 1 januari 1963). Dokumentationen av artilleriflygförarutbildningen har varit bristfällig, varför det beklagligtvis kan förekomma vissa felaktigheter i listan över förare"... slut citat.

Det förhöll sig med stor sannolikhet sålunda, att några numrerade märken inte alls delades ut vid examenstillfället ganska långt fram i tiden. Det förefaller som att märket av naturliga orsaker utdelades retroaktivt och först så pass sent som "någon gång" under 90-talet och kan ej ha skett före år 1996. Antagligen senare, vilket om så var fallet, knappast kan ha varit någon lätt uppgift att nå alla inblandade arméflygare som skulle tilldelas dessa numrerade märken. Detta med tanke på att de första onumrerade märkena började utdelas 1961. Dessa elever skulle då i efterhand få märken som omfattade en nummerserie mellan nr 80 t.o.m 97. Men nummer 1-79 hade ju inte ens några onumrerade märken (?) och skulle ju även de tilldelas numrerade märken retroaktivt enlig den av mj Eriksson sammanställda listan. Dessa "första" arméflygare omfattade alltså perioden mellan åren 1954-1960.

De tre översta märkena i raden nedan är några exempel på guldstickade utbildningstecken.

Ytterligare en variant på m/76

Ärm-patchen nedan "lirade ihop" med märket ovan!

Den tid, då man kunde få se en helikopter med märkningen enligt bilden nedan är definitivt förbi! Den gamla formen av märkning som avslöjade förvarsgrenstillhörigheten ARMÉN, FLYGVAPNET resp. MARINEN har upphört. Samtliga helikoptrar som tillhör försvaret är numera märkta med texten "FÖRSVARSMAKTEN" i vita versaler. Bilden visar en HKP 10 Aérospatiale Super Puma i den gamla märkningen. En ännu modernare variant av märkning syns på nytillskottet HKP 15 och kan beskådas här!

Främre raden fr. v: Lt. Anders Forslöf, kn Bengt Aid (plutonch), Lt. Kjell Jonsson, mj Thomas Dellham, kn Tord Kvartsén, kn Göran Bengtsson, Lt. Tommy Bodell, kn Bengt Henriksson. Bakre fr.v vpl. ytb Johan Stene, Lt. Örjan Forss, kn Ilka Jiikkala, kn Sven-Erik Gustafsson, kn Lage Bäckström (gruppch), kn Jan Lindberg , Lt. Leif Hillberg, Lt. Sören Blom, Lt. Göran Lövqvist, kn Berndt Andersson. (Ett stort tack till Kjell Jonsson som genom vänligt tillmötesgående bidragit till att sprida ljus över denna tidigare mycket "anonyma" bild).

GFU_GHU_2000-06-21_Nr1.jpg (113437 bytes)

År 2000, därav modellbeteckningen m/00, hade Försvarsmaktens nya hkp-märke fastställts. Skall det angivna datumet ovan tolkas som att de första numrerade märkena kom att utdelas vid det angivna datumet - alltså nummer 1-13? Vid nästkommande tillfälle som märket uppenbarligen åter kom att utdelas skedde troligtvis inte förrän 2003-05-27. Vid detta tillfälle utexaminerades åtta stycken hkp-förare, vilket skulle innebära att det hittills (t.o.m utgången av 2007) torde ha utdelats totalt 21 st. märken av m/00. Under 2008 har tre st. svenska elever gjort sin "solo flight" vid flygskolan i Bückeberg. (Källa: Försvarsmaktens Hkpflj).

Efter en utredning inom Försvarsmakten förordades inköp av GHU hos det tyska arméflyget HEER i Bückeburg och under januari 2007 fattades Regeringsbeslut som gav Försvarsmakten klartecken att påbörja upphandling av denna utbildning och avtal skrevs kort därefter mellan Sverige och Tyskland.

Utbildningen pågår under sex terminer, där delar av utbildningen kommer att ske på Militärhögskolan Karlberg i Stockholm. Där sker studierna med övriga kadetter som läser på Officersprogrammet vid Försvarshögskolan. Två terminer kommer att genomföras i Tyskland där den Grundläggande Helikopterutbildningen GHU numera genomförs. Det är en praktisk och teoretisk utbildning som kommer att ske tillsammans med tyska elever och undervisningen sker uteslutande på engelska.

I flygutbildningen ingår cirka 200 flygtimmar varav cirka 100 sker i simulator. Helikoptertypen som används vid flygutbildningen är Eurocopter EC 135. Den andra internationella kursomgången med åtta svenska elever som nyligen avslutat sin teoretiska utbildning, påbörjade sin flygutbildning i slutet av oktober 2008.

Elever som utbildas vid arméflygskolan i Bückeburg erhåller ett utbildningstecken vid sin examen och som är ett för tyska försvarsmakten Bundeswehr gemensamt utbildningstecken och visas ovan. Huruvida detta utbildningstecken därmed avses att ersätta det år 2000 framtagna svenska utbildningstecknet m/00 "helikoptermärke för försvarsmakten" är ej känt, men det förefaller osannolikt att Bundeswehrs märke skulle bäras på svensk militär uniform i stället för det härför framtagna svenska märket som redan existerar. Detta till trots delas det tyska märket ut till de svenska helikopterpiloter som utbildas vid Heeresfligerwaffenschule enligt "välinformerad källa".

1930 fick flygvapnet en gemensam uniform och några år senare fick hovsilversmeden Erik Fleming (1894-1954) i uppdrag att utforma ett flyg(förar)märke. Han hade ett antal utländska förebilder och en och annan skiss att utgå ifrån. Alla utom en var föga originella hopkok av fågelbitar där undantaget föreställde en hel gås med en falukorv i näbbet!

Fleming utformade ett friskt, modernt och som det visat sig - tidlöst elegant förslag. En modell i cirka tre gånger större än det tänkta gjordes av plastellina. Märket monterades därefter på en konvex bräda för att märkets form skulle följa bringan.

Dåvarande chefen för flygvapnet, General Torsten Friis, beskriver i sin dagbok en föredragning för Kung Gustav den V, i maj 1935. "- Jag föredrog slutligen ärendet om flygmärket och lämnade först en redogörelse för de länder, vilka hava märke. Visade några prov på flygmärket och slutligen förslaget till vårt flygmärke. Kungen gillade i hög grad idén, men fann vårt märkesförslag något för stort. Det borde både avkortas och knappas in på bredden". Den då 77-årige Kungen visade hur uppmärksamma Bernadottarna är när de vill!

Flygarmärke m/36 fastställdes i november 1936 men benämnes numera som flygförarmärke m/36. Dess symboliska och psykologiska betydelse får anses ha varit stort... [SFT 5/2000, Jan Winther].

Liksom RAF (Royal Air Force) har som devis Per Ardva Ad Astra så finns det faktiskt en devis, eller motto, även för den svenska vingen m/36. Tyvärr ser man den sällan och få känner till den. Det vore ju synd om också den skulle försvinna i glömskans mörker.

I striden	Värjorna
på Vingar	Vingarna
för Sverige	Tre Kronor

Märket är utfört i gulmetall med måtten B 70 mm H 20 mm. De korslagda svärden är i blankpolerad metall, men i övrigt är märket utfört i en något matt yta. Enligt muntlig uppgift år 1974 från Nils Kindberg (1892-1984) till den numera avlidna märkessamlaren Ingemar Nilsson, som bl.a. var medförfattare till boken "Flygarnas Vingar", hävdade Kindberg att detta märke hade designats av honom själv! Denna uppgift är något sensationell, då märket vanligtvis uppfattas som designad av silversmeden Erik Fleming, vilket även framgår på annan plats på dessa sidor.

Det finns en mängd olika citat och avvikelser vad rör symboliken i dessa vingar. Belysande är kanske det uttalande som generalen Bengt Nordenskiöld lär ha gjort i samband med utdelandet av vingarna till nyutexaminerade flygförare, enligt en i SvD publicerad artikel från den 20 april 1943, då han skall ha levererat detta tal:

"Det märke jag nu ger Eder har vingar. Det har två korslagda svärd som symboliserar flygvapnets vakthållning och det är Tre Kronor, som symboliserar Sverige! Vi skola alltid hålla vårt flygmärke högt och bära det med heder."

Anledningen till de olika benämningarna i rubriken på ett och samma märke beror på, att benämningen "flygarmärke" var märkets ursprungliga benämning men som senare ändrades till namnet "flygförarmärke" då de olika m/40 märkena infördes. "Flygarmärke m/36" fastställdes genom go nr F 276 den 28/11 1936 och skulle bäras endast på flygvapnets uniform efter genomgången och godkänd GFU dvs. Grundläggande FlygUtbildning.

m/36-märket beställdes av märkesfirman Sporrong & Co och numrerades med ett löpande serienummer. Register över utdelade märken fördes vid flygstabens utbildningsavdelning i Stockholm fram till och med år 1959. Uppgifterna i detta register har fram tills nyligen (medio 2006) ej tidigare varit tillgängliga annat än i undantagsfall, men enligt uppgift går det nu att få information om vilka som tilldelats guldvingarna med serienummer från nr 1 t.o.m. nr 2321. Därefter saknas uppgifter helt mellan nr 2322-6463 där inga flygvapenlistor bedöms finnas bevarade. Det har emellertid gjorts försök till sammanställningar på privat initiativ, men dessa är av naturliga skäl att anses som något "sporadiska". När F 5 Ljungbyhed övertog registreringsansvaret hade m/36-märket i guldutförande utdelats i 6463 exemplar. Fr.o.m. nr 6464 och uppåt finns det ofullständiga uppgifter eftersom det även i dessa listor tyvärr förekommer vissa "tomrum" där det saknas uppgifter.

Efter F 5:s nedläggning 1997 hade det sist utdelade märket nr 10714. Ansvaret för registreringen överfördes därefter till F10 i Ängelholm och här pågick sedan utbildningen fram till den 26 juni 2002 då de sista GFU-eleverna fick sina guldvingar. Den sist utdelade guldvingen på F10 i Ängelholm kom att hamna på serienummer 10828. Register förda från 1960 fanns alltså bevarade vid krigsflygskolan F10 då all verksamhet upphörde där i och med att flottiljen avvecklades vid årsskiftet 2002/03. (Under ett övergångsskede ägde GFU021 rum på F16 Uppsala där 6 st. elever utexaminerades år 2003). Därefter överfördes ansvaret för detta register till den nya Flygskolan.

Från och med januari 2006 ingår Flygskolan som en enhet i LSS, Luftstridsskolan i Uppsala. Luftstridsskolan inrättades 1 januari 2005 och består av delar från de tidigare förbanden F 20 och F 16 samt Flygtaktiska kommandot.

Flygskolan - FlygS - är nu förlagd till Malmen som ursprungligen planerat och 8 st. elever utexaminerades här då GFU031 fick sina vingar i juni 2004. Detta innebär att antalet utdelade vingar därefter torde vara uppe i serienummer 10856. Sedan Flygskolan etablerades på Malmen 2003 har förbandstillhörigheten varit F 17 Blekinge Flygflottilj. Försvarsbeslutet som fattades av Riksdagen 2004 innebar bland annat att 2006-01-01 skulle Flygskolan överföras till Luftstridsskolan i Uppsala (Uppsala garnison) och den 12 januari 2006 överlämnade chefen för F 17 Blekinge Flygflottilj Flygskolan till chefen för Luftstridsskolan. Det viktiga i att säkerställa Flygskolans verksamhet på Malmen och investering i ändamålsenliga lokaler, var en inriktning som den nya chefen kommer att driva enligt Försvarsmakten.

För första gången sedan sommaren 2004 återanställde Försvarsmakten officerare efter det tillfälliga anställningsstopp som hade införts. Erbjudandet gällde endast yrkesofficerare i nivå 6 d.v.s. fänrikar och löjtnanter i yrkesprogrammet 2003-2005 p.g.a. att dessa ej kunde anställas efter avslutad examen. De flygelever som tog sin examen den 22 juni 2004 kom därför att återinflygas på skolflygplanet Sk60 för att därefter påbörja den Grundläggande Taktiska Utbildningen (GTU). GTU är tolv månader lång på Sk60 och först efter denna period började man att flyga JAS 39 Gripen. P.g.a. av denna anledning kunde ingen GFU genomföras för år 2005 (d.v.s. GFU 051).

GFU 061 påbörjades 2006-08-07 och omfattade tio stycken elever. Utbildningen avslutades med examen 2007-06-14.
GFU 071 påbörjades 2007-08- ??
GFU 081 examen 2009-06-12

Noterbart är att benämningen "pilot" brukas ovan och alltså inte termen flygförare som tidigare brukades inom flygvapnet.

Den 14 maj 2009 invigdes nya lokaler för FlygS under högtidliga former. Ceremonin inleddes av flygvapnets uppvisningsgrupp Team 60, vars piloter till vardags är lärare här.
Flygskolan grundutbildar blivande strids- och transportpiloter som efter utbildningen i Linköping skall flyga JAS 39 Gripen, C 130 Hercules och Saab 340 både som radarspanings- och personaltransportplan. Den nya skolan har plats för två klasser om 20 elever vardera. Vid kursens början var det 12 elever som påbörjade sin grundläggande flygutbildning på FlygS (GFU 081). Vid skolan finns 20 anställda varav de flesta är flyglärare. Utbildningen sker i två steg, grundläggande flygutbildning (GFU) respektive grundläggande taktisk flygutbildning (GTU).Hur många som utexaminerades står ej längre angivet på Försvarsmaktens sidor - i varje fall kunde webmaster ej återfinna någon uppgift i sept/09.Överhuvud taget förefaller den tidigare så generösa imformationen nu ha förbytts till en mer "sparsmakad" informationspolicy på Internet.

Båda stegen är tolv månader långa vilket innebär att en blivande stridpilot tillbringar sina två första utbildningsår FlygS. Innan flygeleven kommer till FlygS har han eller hon genomfört sin värnpliktsutbildning och därefter gått yrkesofficersutbildning under ett år. (Öppen källa: www.mil.se [Försvarsmakten]).

Flygförarmärket finns sedan 1996 även framtaget i lättviktsutförande och är försedd med en ny typ av fästanordning där den traditionella skruvfattningen har ersatts av en s.k. "clutch back" d.v.s. med två st. piggar på märkets baksida. I övrigt är märket identiskt med m/36 men har åsatts modellår m/96 och är onumrerat. Bilden nedan visar dess baksida och man kan tydligt urskilja de två fastsättningspiggarna. Märket är mycket tunt och väger endast fem gram varför man även på dess baksida ser instansningen av de tre kronorna i den tunna plåten.

Eftersom flygförarmärken inte precis "växer på träd" får därför samlare tyvärr dras med förfalskningar som på många andra håll och eftersom det uppenbarligen handlar om pris och efterfrågan, tycks det löna sig att låta tillverka falsarier. Dessa förfalskade vingar är oftast mycket välgjorda, men är även behäftade med häpnadsveckande felaktigheter. (Turligt nog för samlaren!). Är man inte bekant med originalens utseende kan man bli lurad. Ett äkta märke skall vara stämplat på baksidan med texten Sporrong&Co Stockholm, alternativt med endast ordet Sporrong på den senaste utgåvan av märket. Detta är dock inget kriterium som garanterar märkets äkthet! Även förfalskade märken finns med tillverkarens namn inpräglat och det gäller att vara vaksam i alla lägen! Alla genuint äkta vingar har dock en klart definierad "kurvatur" vilket inte går att ta miste på. Vidare måste man vara bekant med utseendet på de inpräglade serienumren. Det finns tre olika "typsnitt" på dessa och utseendet framgår av två av dessa på de bägge övre bilderna nedan.

Exempel på förfalskning: märkets fram- resp. baksida med tillhörande "fantasi- fästanordning".

Det förefaller något märkligt att förfalskaren - i detta fall - inte gjort sig besvär att stansa in ett serienummer med det korrekta typsnittet relevant med åsatt serienummer. Det kan ju knappast vara särskilt billigt att framställa dessa förfalskningar kan man kanske våga antaga! Ovanstående märke har en mycket välgjord framsida och det är omöjligt att kunna bedöma om det är en förfalskning eller ej, om vingen t.ex. sitter fastsatt på en uniform - om man inte betraktar det kritiskt på mycket nära håll! Då avslöjar det sig obönhörligt, eftersom märket inte har utformats med dess karakteristiska kurvatur! Detta förutsätter förstås kunskap om att äkta märken har denna utformning. Tumregel nummer ett alltså: Plana märken = falska märken!

Med ledning av dessa vingars inpräglade s/n kan man genast dra slutsatsen, att det rör sig om en förfalskning! Men det kräver kunskap om det korrekta typsnitt som rätteligen borde ha funnits på ett märke med ett så pass lågt nummer som det åsatta serienumret - i detta fall 2078. Dvs. av typ "äldre" enlig. exemplet. Något annat utseende har icke existerat. Dessutom har samtliga m/36 märken som tillverkats av Sporrong utformats med en mer eller mindre markerad kurvatur. Ofta hävdas motsatsen gälla för de allra tidigaste märkena som t.o.m. påstås vara plana. Detta är icke med sanningen överensstämmande och några "plana" märken har aldrig förekommit! Vingar med t.ex. serienummer inom "etthundraserien" har alla en väl markerad kurvatur.

Efter märkets tillkomst år 1936, utdelades¹) detta till samtliga flygutbildade inom flygvapnet enligt anciennitetsprincipen, vilket innebar företräde för de flygare som var "äldst i tjänst". Därvid erhöll varje individ två stycken märken enligt utdelningsprincipen 1/101, 2/102 osv., varför ex.vis de märken som har serienumren på 1-199 rimligtvis måste tillhöra samma serie märken som flygvapnet beställde i den allra första serien vingar från Sporrong. Oavsett hur lång denna serie kan tänkas ha varit. Enligt uppgift i boken "Flygarnas Vingar" påstås det ha rört sig om fantastiska 10.500 exemplar. Stämmer denna siffra skulle vi rimligen också ha detta antal "plana" märken, vilket ju ej är fallet. Däremot skiljer vissa märken inom denna serie åt så till vida, att vissa exemplar har försetts med en nål- i stället för skruvfastsättning! Den princip efter vilken de numrerade vingarna utdelades för de äldsta flygarna upphörde så småningom av rent praktiska skäl. Vingarna kom i stället att utdelas i "nummerföljd", vilket tyvärr inte är riktigt helt med sanningen överensstämmande. Men det är en annan historia!

För vissa av de allra tidigaste märkena förekommer det att Sporrong valde att använda sig av en bred typ av nål som fastsättningsanordning i stället för den med skruv och mutter (bilden ovan). Varför man bestämde sig för att låta vissa märken få just denna typ av fastsättning, samt hur stort antal märken som försågs med nål är ej känt. Noterbart är emellertid, att på grund av nålens gångjärnsinfästning flyttade man serienumren för dessa märken vilket framgår av bilderna nedan.

¹) Eftersom flygarmärke m/36 fastställdes i november månad, kunde dessa av Sporrong levereras först påföljande år. Märket hade då sin premiär i flygvapnet och utdelades dels till de som var kvalificerade för att retroaktivt erhålla märket och dels till de nyutexaminerade eleverna i flygskolan 1936-37. Detta ägde rum först under april månad 1937. Dock ej på själva examensdagen!

Flera olika utförandet av ttygvarianter av m/36-vingarna har funnits/finns enl. exempel nedan. Dessa var troligtvis en produkt som kan ses som ett resultat av det internationella samarbetet med andra länders flygstridskrafter framförallt då inom EU, men även med t.ex. Norge. FV har därför av rent praktiska skäl infört liknande namnskyltar, vilka länge funnits i bruk både U.S. Air Force och inom NATO. Dessa tygmärken bäres uteslutande på flygstället och har försetts med flygförarens namn under de broderade vingarna. Märket i övre mitten bars av ff vid F21/Se Ön (Sektor Övre Norrland) fram till 1994. Det sista märket har Webmaster inga uppgifter om, men torde nog även detta användas "internationellt" om flygvapnet inte nyligen övergivit begreppet "flygflörare" (?), Pilot = betyder även lots i marin miljö på engelska språket men denna benämning brukas, som de flesta säkert redan känner till, INTE inom US Navy eler USMC på flygförare som i stället omnämns Aviator och en pilot är här en - lots!

Nedan följer några "udda" typer av märken som på ett anmärkningsvärt sätt avviker från gängse märken av resp. modell. Vad detta kan bero på kan man bara spekulera i. De kan möjligen vara medvetna förfalskningar eller genuina Sporrong märken som egentligen borde ha gått till kassation, men av olika anledningar sökt sig ut på samlarmarknaden. Om någon i läsekretsen har någon plausibel teori så är vi ivriga att få veta...

Detta udda flygskyttmärke kan möjligen ha suttit på en låda/kartong eller liknande, som användes till att förpacka flygskyttemärken i. Märkena levererades i små askar med resp. märkes nummer åsatt. Dessa små askar har säkerligen förvarats i en större kartong eller låda. Flygskyttmärket var numrerat och hade en fästanordning antingen av typen nål eller senare med den slutliga skruvfattningen. (Källa: Peder Thorell)

"Efterbeställd" kopia av flygskyttmärket. Dessa vingar skiljer sig markant från Sporrongs originalutgåva genom att ha en "kulhamrad" baksida. Dessutom är dessa vingar präglade med en fiktiv "8000-serie" - i detta fall nr 8040 som framgår av bilden ovan. (Via Rolf Sirén)

Även detta utförande av rubricerande märke är något udda. Det har den modernare typen av fästanordning med piggar, men saknar såväl kurvatur som serienummer och är anmärkningsvärt "grovstansat" som framgår av bilden. Märket är dock stämplat med tillverkarens namn på baksidan, d.v.s. Sporrong & Co, Stockholm. Tyvärr kan inte märkets guldglans återges på ett naturtroget sätt, men vad som är direkt iögonenfallande är, att detta märke har en helt avvikande "ytfinish" än vad man är van från att se hos flygvapnets läs:Sporrongs märken i guldmetallutförande. Jämför man med flygskyttmärket ovan kan man ana skillnaden. Ytan på navigatörsmärket kan närmast beskrivas som just "guldglänsande". Observera att detta inte är någon lättviktsvariant utan märket väger snarare något mer än vad dess numrerade motsvarighet gör!

Enligt vad en ännu obekräftad källa hävdar, fanns det på flottiljerna, vad som har beskrivits som "provkartor", eller "tavlor" med flygvapnets olika vingar. Dessa "tavlor" fanns uppsatta som något slags åskådningsmaterial, men det ej rörde sig uppenbarligen inte om "riktiga" märken. Dessa märken var dock tillverkade av Sporrong & Co. Kan detta verkligen stämma? Har någon personligen sett några sådana "tavlor" som här beskrivs ? Skriv och berätta!

Märkena i den övre raden verkar ha varit tilltänkta för flygtekniker respektive radarjaktledare (s.k. "Strilkinesen") och i den undre raden för trupputbildare resp. signalist. Noterbart är, att trupputbildarmärket är utfört med ett färre antal "vingpennor". Även detta märke framtogs dock med samma antal vingpennor som övriga märken vilket framgår av nästa bild.

Nedan en annan typ av provmärken (eller ev. för andra ändamål) tillverkade av Sporrong. Är det någon som kan tänkas sitta inne med information? Förekomsten av årtal på de bägge nedre märkena för tanken på villospår kanske, men var det verkligen Flygvapnet som var beställaren av dessa märken? Man blir något fundersam . . .

Vad är det övre F 17 märket något och vilket år introducerades detta? Att märket är "besläktat" med det mer vanligt förekommande flottilj- eller s.k. "marketenterimärket" är uppenbart (F 1). Men vad betyder symboliken med dödskallen med dess korslagda benknotor? Denna symbol förekommer bevisligen även på märken från andra flottiljer. Oklart är om samtliga flottiljer hade "dödskallevarianten"? I övrigt är de båda märkena identiska, bortsett från "Jolly Roger" och fastsättningsnål av horisontell typ. Vad symboliserar dödskallen? Är det någon som vet?

Märket ovan är utfört i gulmetall och emalj med måtten 31×31 m.m. och tillverkat av Lagerström, Mjölby. Vilket år kommer märke ifrån? Eller hade alla GFU-kurserna från ett visst årtal kanske identiskt lika märken, eftersom något årtal ej anges?

Från vilket år började dessa metallmärken att ersättas med broderade tygmärken - s.k. "ärmpatchar" av nedanstående typ ?

T.v. "Erik Röd" F 5 divisionsmärke för 1 div. samt t.h. ärmpatch för GFU 1994, kurs 1 (av 2).

Divisionsmärket är medtaget som storleksjämförelse då dess diameter understiger GFU-märkets med 10 mm. GFU Ø = 85 mm

Även dekalmärken för GFU tillverkades. Märket nedan är från 1984 första kursen (1) = 841

Märket nedan är från Flygreservskolan - FRS 1942. Fanns det fler av FRS kurser som lät tillverka dessa märken? Märket nedan är sannolikt inte tillverkat i flygvapnets regi och antagligen inte heller GFU-märket med örnen och "GFU" på blå emalj.

FRS 1942
Märket mäter 54×25 mm och är på baksidan stämplat med
C.C.SPORRONG&CO. STOCKHOLM

Ditt bidrag behövs! Delge oss andra Din unika kunskap! Klicka på märket ovan!

Använd "Bakåt-knappen" för att komma tillbaka till huvudsidan. Om du just har surfat in på den här sidan når du denna genom att klicka på pilen t.v.


Märket i klassiskt guldmetallutförande...	och ett långt senare framtaget i guldstickat d:o


«C.C. Sporrong&Co. Stockholm»	Ett tidigt m/36-märke med nummer 31 ur Flyvapenmusei samlingar. (Via Peder Thorell)©


Onumrerat flygskyttmärke framsida. (Anders Filipsson Collection)	Samma märkes baksida med dess udda typ av fastsättningsanordning


Onumrerat flygnavigatörsmärke framsida. (H. Svensson Collection)	Fästanordning med piggar -s.k. 'clutch back'