I samband med landning på F13-fältet med 22198 blå David som flögs av Gradin den 24 september 1945, gjorde fpl plötsligt en markerad dykning och tog hårt mark med propeller och vänster hjul, varvid fpl ground-loopar och glider sedan i ryggläge cirka 20 meter. Härvid slås kapoteringsskyddet sönder varpå förarstolen lossnar och krp Gerdin tragiskt omkommer.

Den första J22:an hade anlänt redan på hösten 1944 och den kull om 10 st. vpl ff ur Reservflygskola-44 i Eslöv anländer under november månad 1944. Först ett år senare var alla tre divisionerna levererade och flottiljen fullt operationsduglig. På bilden ovan är de två första fulltaliga div. uppställda på våren 1945. Fältet är som synes fortfarande utan någon form av banor. (Bildkälla: "Bråvallavingar" - Bråvalla flygflottilj, F13 Norrköping, utg. 1993 s.15).

Av dessa totalt 10 st. vpl ff som placerades på F13 Norrköping efter godkänd GFU med GFSU:1 på FFVS J22 kom sedan 5 st. att omplaceras till Upplands flygflottilj F16, Uppsala den 2 maj 1945. Dessa fem  placerades på andra (blå) divisonen där kn Thomas "Plåtis" Ståhlhandske var divC. Resterande vpl ff stannade kvar på F13 med fortsatt utbildning på J 22:an.

Flygstyrkan på F16/2 div bestod av div adj lt Bengt Forsell, fem kadetter (kd) samt en stamfurir (fu). Våra SV fick i all hast kvittera ut det allra nödvändigaste som fallskärm, flytväst, talgarnityr och flygoverall. Inte ens flyghuva hanns med, utan de fick sätta hörlurar över båtmössan som ett provisorium. Sittfallskärmen byttes senare mot en ryggskärm och som på alla vis var mycket bekvämare att handskas med.

- Vi fick även var sin förarinstruktion som noggrannt skulle studeras, drar sig Alverstrandtill minnes. Kapten Ståhlhandske ville att vi skulle flyga redan den 2 maj och fick därför under förmiddagen en noggrann genomgång i förarsits av reglage och instrumentering m.m. Vi fick naturligtvis också reda på vilka farter och och motorvärden som skulle hållas i de olika flygmomenten som t.ex. vid start, stigning och uppförandet i landningsvarvet, med betoning på planéfart före landning. Utflytning före sättning och trepunktslandning förordades. När vi var var färdiga med med allt detta och skulle köra ut, hade molnbasen sjunkit till 200 m vilket var alldeles för lågt i tak för oss!

- Påföljande dag som var den 3:e maj, fick vi så äntligen vårt inflygningspass och ordern var att stiga till 3000 m och känna på flygplanet vid normala och låga farter och sedan hem och landa efter 30 minuter!

- Vi var efter denna första flygning angenämt överraskade. Mustangen motsvarade alla våra förväntningar. Det var visserligen tyngre än vi var vana vid, men i övrigt bekvämare och betydligt lättare att landa än J 22:an! Vi såg därför med glädje fram emot de kommande flygövningarna. Ett ytterligare plus när det gällde detta fpl var att det var utrustat med UK-radio (VHF) med 4 olika frekvenser. För övrigt - vad jag vet - den första VHF-flygradion i Flygvapnet. Det dock ett tag innan alla flygtrafikledningar blev utrustade med motsvarande radio.

- När vi var väl influgna på flygplanstypen följde luftstridsövningarna slag i slag och på eftersommaren blev det dessutom mer och mer träning för kommande uppvisningar.
Mustangen hade blivit mycket populär och skulle därför visas upp. Vi tränade mycket looping i rote- grupp- och divisionsformering och hade en del uppvisningar på olika delar i landet. En av dessa utfördes den 28 augusti 1945 på Barnens Dag i Stockholm och det blev en mycket minnesvärd upplevelse. Under ledning av kn Stålhandske gjorde vi tillsammans med en av de andra divisionerna en uppvisning över Djurgårdsbrunnsviken med hela 16 st. mustanger (fyra s.k. grupper) fast på linje - dvs i bredd och med 10 till 15 meter mellan vingspetsarna utförde vi två loopingar i följd ned till cirka 150-200 meters höjd!

b-D, 26027. Fpl var vid ankomst till Bromma den 14 april 1945 i princip helt nytt med en gångtid på 18 tim. Vid avskrivning efter haveriet hade fpl uppnått en total gångtid av endast 41 timmar med 23 tim i Flygvapnet.

F 16