SILVERVINGAR
RFS-I
svingar.png (10106 bytes)


(SFF arkiv)

Examen för RFS-I ägde rum på en biograf i Örebro och förrättades av CFV general Friis samt flygstabschefen överste Nordenskiöld. Några flygmärken utdelades inte vid detta tillfälle. Ej heller företogs det någon examensfotografering.

Däremot tecknade och sammanställde den sällsynt begåvade flygeleven Agne Högstedt en "samling" som omfattande 60 sidor, där han på pricken karaktäriserade sig själv, sina kurskamrater och lärare som får var sitt exemplar och som han tillägnar "Eleverna vid Reservflygskola I Chefer och Befäl, samt vill hos oss, de värnpliktiga flygförarna, erinra om ett oförglömligt kamratskap". Samlingen kallar han för "CIRCUS DAHL" (omslag ovan). Nedan tre exempel på Högstedts skicklighet med ritstiftet och visar löjtnant Dahl i mitten, omgärdade av "flygkändisarna" Erik Bratt och Govert Ålund (som f.ö. firar sin 95-årsdag 03/2011).

bratt.jpg (43771 bytes) govert.jpg (54168 bytes)

Ur RFS-1 kom inte färre än 12 st. av eleverna att kommenderas till F 2  Kungliga Roslagens Flygflottilj vid Hägernäs strax norr om Stockholm. F 2 var en marinflygflottilj med torped- och fjärrspaningsplan. (Detta var före radarns tid). Till F2 hörde även en division om sex sjöflygplan som var baserade på flygpankryssaren Gotland.

Svenska Aero byggde bl.a S 5 i olika versioner. Flygplanet härrörde från tiden från "Marinens Flygväsende" och kallades allmänt för Hansa eller  Hansa-Brandenburg som var fabriken där "Ur-Hansan" tillverkats under första världskriget. Flygplanet var omodernt redan vid mitten av 1930-talet. Hansaepoken i Sverige började 1921 och upphörde inte förrän vid krigslutet 1945. Det finns av naturliga skäl inte många piloter kvar från denna tid, som kan berätta hur det var att flyga dessa maskiner. Ett undantag är emellertid Govert Ålund,  ur RFS-I, som in i minsta detalj kommer ihåg Hansan och gärna berättar historier från denna period. Govert kom till F 2 Hägernäs 1940 för att genomgå sin GFSU.

Hansan svek mig aldrig vid
långa spaningspass över östersjön
under krigsåren


”Visst tyckte vi att Hansan såg ut som ett museiföremål första gången vi såg den i en jämförelse med de krigförandes flygplan, men genom sina fina flygegenskaper, lättskötthet och driftsäkerhet gjorde den Marinen utomordentliga tjänster! Efter att ha flugit Hansan i över 1000 timmar uppskattade jag flygplanet mer och mer” säger Govert.
Hansan, med sina modifieringar från S 2 från 1923 fram till S 5D som togs ur tjänst först 1947, torde vara ett av de längsta i tjänst varande i flygvapnet för sin tid.

Under kriget rådde det permanet brist på flygförare (ff) på F 2 så vi som var förlagda där fick mycket flygtjänst. När man tänker tillbaka, så fanns det nog ingen annan flottilj där man fick en sådan allround utbildning som vi fick på F 2. Flygtjänsten var så omfattande, att man kom i kontakt med allt som flög i Flygvapnet, utom jakt. Kamratskapet mellan officerare och vpl ff på förbandet är något man minns med saknad. Sällan yttrades ett hårt ord. Kanske bidrog den mogna åldern och det var "en för alla, alla för en". Detta imotsats till Marinen där gradskillnaden däremot var synnerligen strikt.

SJÖFLYGPLAN PÅ ÅKERN
Historierna kring Hansan är otaliga, precis som det anstår en legend. En typisk episod utspelade sig före kriget med en S 5A, även kallad ”Flatbagge” efter utformningen av flottörerna. Läraren Littiainen var ute på en skolflygning med en elev i framsits under sk blindflygningskärm (eleven sitter under en uppfälld sufflett och flyger på instrument). På låg höjd vid Rydboholms kyrka (alldeles utanför Hägernäsviken som ju var hemmabasen för F 2) stannade plötsligt motorn! Littiainen som satt i baksits (utan dubbel-kommando) kunde endast via talröret dirigera eleven och förbereda för nödlandning vilket skedde på en stubbåker bredvid kyrkan. Eleven landade via instruktioner från läraren snyggt och prydligt, och blev stående mitt ute på fältet! Där kunde historien ha slutat, om det inte var för att Littiainen morgonen därpå mot flottiljchefens order startade från daggvått gräs och flög hem flygplanet till Hägernäsviken efter att motorfelet åtgärdats!

Rydbo Kyrka  i bakgrunden
Kan detta foto vara just denna landning som Govert berättar om i texten ovan, eller inträffade det månne ytterligare en liknande incident på exakt samma plats? Detta förefaller inte särskilt troligt, men osvuret är bäst. Men med tanke på hur händelsen beskrivs av Ålund här ovan, förefaller hans versiom av vad som utspelade sig sannolik, om man är observant på förarplatsens utseende. Nog förefaller det som att den beskrivna sufletten sitter på sin plats alltid! Kronmärkningen bekräftar ur som helst att det är före 1940. (Foto & bildtext är hämtad ur [den numera medlagda] F 2 kamratförenings fotoalbum som numera (2011) finns tillgängligt på internet).

UT PÅ VINGEN
Att Hansaepoken utspelades vid en annan tid ger följande historia en tydlig bild av: Under kriget övade man ofta målskjutning från flygplanen, så också med Hansan. Vid ett tillfälle fick Govert eldavbrott på kulsprutan. Eftersom den satt utanpå framkroppen fick man helt enkelt be spanaren att kliva ut på vingen och få bort den felande patronen – allt medan de befann sig i luften! Att Govert dessutom är träffsäker visar bl a flygskyttemärket som han var en av bara några få bland "silverflygarna" kom att erövra. Govert berättar också om när man skulle övningsanfalla de egna pansarskeppen, de s.k "Sverige-skeppen":

- Vi använde påsar som vi fyllde med kimrök (ett färgpulver som skulle synas om påsen träffade fartyget). Jag och en kompis flög på lägsta höjd ut över skärgården och fick efter ett tag syn på ”Sverige skeppen”. Vi anföll samtidigt från olika håll för att få bästa överaskningseffekt. Precis innan vi passerade skeppet kastade min spanare ut påsarna – mitt i prick!” Flottan uppskattade dock inte tilltaget, eftersom kimrök var mycket svårt att tvätta bort från det annars minitiuöst skötta trädäcket ombord!

HANSAN BÄST!
Govert flög många andra typer under sin tid i flygvapnet vilket även innefattade Hawker Osprey S 9 (som katapultstartades från flygplanskryssaren Gotland) men även Heinkel S 12 och Saab S 17 BS.  (Spaning Sjö). Men det var något speciellt med just Hansan. Det var helt enkelt ett utmärkt bra och stabilt spaningsflygplan. ”Vi flög oftast på ca 300 m och då hade man gott om tid på sig att iaktta vad som hände nedanför.” Man flög även på natten med Hansorna.
- ”Vi hade magnesiumfacklor under vingspetsarna som kunde tändas från sittbrunnen och som sedan brann tills dess de tog slut. Vid landning tände man facklorna när man kom in i landningsvarvet. Om facklorna fortfarande brann efter landningen gällde det att taxa flygplanet med hög fart på vattnet tills magnesiumfacklan brann slut eftersom det annars kunde ta fyr i vingduken av hettan…”

VAPEN OMBORD
Hansan hade en beväpning av två st kulsprutor m/22. Den ena monterad på kroppsidan och synkroniserad för att skjuta genom propellerfältet. Den andra satt rörlig på lavett i bak,
Hansan var ett av få svenska flygplan som sköt ned ett fientligt flygplan under andra världskriget. Händelsen inträffade 1941 utanför Marstrand. En patrullerande Hansa upptäckte en tysk Heinkel  HE-111 som kränkte svenskt luftrum. Hansapiloten Löjtnant Andersson, som hade ett visst höjdövertag, dök brant med sitt långsamma flygplan och hann ifatt bomplanet. Andersson sköt 28 st skott innan han fick eldavbrott och till sin förvåning hade han fått in träff på Heinkelns motor som började brinna! Den tyska besättningen bestämde sig för att nödlanda och därmed kunde Andersson skriva in en nedskjuten Heinkel i sin flygdagbok!

FLYGAMBULANS
Från F 2 sköttes flygambulanstjänsten för Stockholms skärgård, med jourförare även på förbanden. Det fanns en Junkers W 34 Tp 2 som ägdes och bekostades av Riksdagen. Denna flygplanstyp var nog bra på hjul, men inte på flottörer. Motorn var nämligen i svagaste laget vilket gav den en lång startsträcka. Planén med Junkern var synnerligen brant och flottörerna saknade vattenroder. Maskinen var svår att lägga till med ute i skärgården när man hade medvind. Sjöflygplan uppför sig som en vindflöjel och planet svänger fort upp mot vinden vid gasavdrag.
I flottan fanns s.k. japanbårar av rör. Dessa var formade efter kroppen och hade lyftöglor för vinchning. En sådan bår passade bra in i baktr sitsen på Hansan, som även den kunde sättas in för ambulansflygninar.

Hansa Flygambulans 2-55

S 5 A F2-55, med författaren som jourförare på flygambulansen. Man fick vara sjukvårdare, mekaniker, hoppiland och att förtöja! Vi hade ännu inte fått våra försenade flygarvingar m/36 i silver när bilden togs. (Foto: Govert Ålund) SFT 2/96.

Chefen för Flygvapnet, general Nordenskiöld, verkade inte vara någon älskare av F 2. Mig veterligen besökte han F 2 endast en gång under kriget. Han kom ut i en Sparmann P 1 och underlät vid sin ankomst att hälsa på flottiljchefen övlt H Sundin. Därefter delade han ut de försenade silvervingarna jämte en utskällning, varefter han försvann. (Detta tycks ha varit general Nordenskiölds alldeles egna tolkning av texten "märkena utdelas inför trupp under solenna former" webmaster anm.) Det berodde kanske på att våra förband i fält lydde under CKF, chefen för Kustflottan och det inte fanns så mycket flyg på F 2 att befalla över.


govert-hansa3.jpg (24109 bytes)

Govert Ålund 1940 under GFSU vid Fårösund. Han tjänstgjorde i Armén, Flottan och Flygvapnet.

Som avslutning på GFSU vid Fårösund gjordes en provövning, egentligen en flygtävling. Denna omfattade bombfällning mot pyramidmål, kulspruteskjutning med fast och rörlig kulspruta mot korv- och landmål samt tre bedömningslandningar m.m. Vid avslutningen av GFSU någon vecka senare med uppställning på plattan var det spännande. Chefen kapten Rydström kallade fram spanaren Liljequist och mig och vi fick pokal som bäste förare och bäste spanare. Dessutom pokal för bästa besättning, samt i mitt fall flygvapnets flygskyttemärket i silver m/39. Skolningen under skickligt befäl i Fårösund var föredömlig. Den kom till nytta i fortsättningen i olika skeden av flygtjänst under kriget när vi sedan flög modernare flygplan. Självförtroendet stärktes och man kom över nesan från Flygvapnets högsta ledning att ge oss vingmärken i silver.

_____________
Källor: SFT 2/96, AoH 3-2005
&
Govert Ålund i mars 2011.

Skicka e-post

Till Huvudsidan!  Använd "Bakåt-knappen" för att komma tillbaka till huvudsidan. Om du just har surfat in på den här sidan når du den genom att klicka på pilen