Nedanstående 8 personer med flygutbildning utanför FV förklarades berättigade att bära flygarmärke m/36 i silver.

.
Namnen är listade i den ordning som de förekommer i fo

232-4-27 Brink, Gösta f.1907, GFSU F3* fll KSAK:s FS E-tuna var då (39) furir (sergeant 1941) a) ×
  Chronwall, Albert f. 1912.  GFSU F2. (furir) Svensk Flygtjänst c)
1558-45-32 Eliasson, Tor f. 1914. GFSU F2 F3. Direktör Svensk Flygtjänst ×
18-234-37 Florén, Bengt f.1916. GFSU F3*. ABA
1009-67-31 Lönnbergh, Gustaf (1911-1980). GFSU F2. Ahrenbergflyg. Brittiska RAF
69-26-36 Nilsson-Lenngren, Erik f.1914. GFSU F2. Nordisk Aerotjänst
498-27-32 Sandberg, Karl-Erik f.1911, GFSU F3*. Nordisk Aerotjänst d)
1230-45-29 Scheutz, Torsten (1909-2004). GFSU F3*. b) (Författare till  bl.a. "Kalle Looping")
Vid 22:a depådivisionen F 2 Hägerhäs fanns under januari-mars 1940 en utbildningskurs för en färgstark samling flygförare med varierande civil flygerfarenhet. Det var bl.a "Djungelflygaren" Torsten Scheutz, Albert Chronwall (tidigare furir i FV), Gustaf Lönnbergh (som senare blev bombflygare i RAF), Erik Nilsson (mekaniker i Norrköpings flygklubb) och Tor Eliasson (direktör för Svensk Flygtjänst).

Divisionschef var Sten Rydström (sedemera C F17), förste flyglärare löjtnanten i reserven Sven Nyström (sedemera flygingenjör) och bitr. flyglärare kadett Per Brohäll. Man flög på Hägernäsvikens is med en "hoprafsad" samling flygplan - några Hansor på isförstärkta flottörer, en P 1, en gammal Sk 6A "Papegojan" kallad, en Sk 11A och en Bücker Jungmann inmönstrad från Flygtjänst.

Kursen var en förberedelse för flygslagsutbildning och gick ut på att komplettera flygkunnandet (i den mån det behövdes) upp till den standard som eleverna i Ljungbyhed hade vid avslutad GFU. Man övade t.ex. stall, vikning, instrumentflygning, gruppflygning, avancerad flygning och mörkerflygning,
(Källa: FM 4/1986, Artikel & foto: Per Brohäll).

F2 vinterbiler 1940
Fotografiet visar en udda samling flygplan som användes vid kursen. Närmast syns nosen på den Bücker Bestman från Svensk Flygtjänst, en P 1 "Sparmannjagaren" och längst bort skymtar en Hansa S 5A eller B.

Erik Bratt, RFS-Iberättar bl.a. nedanstående citat hämtat ur FM 1-2/88 och återfinns även under annan sida.  

"En bekräftelse på att silvervingarna var en nedvärdering framkom vid F 3. Chef där var överste Hugo Beckhammar (1895-1981). Det förekom, att några civilflygare blev direktinkallade utan att genomgå flygskolan i Ljungbyhed. Bl.a. Gösta Brinck*, Torsten Scheutz* och Bengt Florén*." (jfr. flygvapenorder nr.41 15/5 -40). "Beckhammar som var känd för att vara en rakryggad person, sade ifrån att det inte skulle vara några silvermärken. Så fick dom guldmärken i stället."

Detta är ett minst sagt sensationellt påstående av en "som var med" under den här tiden och det måste ligga ett korn av sanning i Bratts påstående.

Men kunde överste Beckhammar verkligen kosta på sig att å det grövsta ignorera fo nr 41 (ovan) och därigenom på ett synnerligen flagrant sätt motsätta sig general Friis direkta order. Detta skulle sannolikt rubriceras som insubordination - eller som en känd flyghistoriker en gång uttryckte saken: "Beckhammar skulle ha blivit skjuten i gryningen om han hade företagit sig något dylikt!" Och några GV fanns knappast att tillgå på flottilj. Dessa utdelades på Krigsflygskolan på själva examensdagen under solenna former där innehavarens namn listades tillsammans med märkets serienummer och registrerades vid Flygstabens utbildningsavdelning vid denna tidpunkt.

Finns det några indikationer som kan tyda på att det trots allt kan ha gått till på det viset som Bratt hävdar?

Ett utdrag ur tabellen för RFS-III gör att man reagerar. Varför var dessa silvervingar disponibla vid denna tidpunkt kan man ju undra. Uppenbarligen kom ingen av de vpl ff som inte gick GFU att få några av dessa båda numrerade märken. Märkena kan möjligtvis ha "reserverats" för dessa, men sedan delades de ej ut som tänkt var, utan kom senare att utdelas till RFS-3 (två kända) enligt dessa bådas egna uppgifter som de uppgivit i KOSV:s frågeformulär. Det är en teori, men är självfallet inte alldeles säkert att det var så det gick till.

R3 Lindelöf, Claes f.1917. GFU flygtid 143 tim. Fullföljde ej GFSU på flottilj.
R6 Hogman, Gunnar f.1919. GFSU F10. Vpl ff i 1054 dagar med 1046 starter/500t.

Enligt de blyertsanteckningar som Erik Boberg har gjort på KOSV:s kopia av fo B33 20/4 1940 ansåg han att Wedholm (av skäl som beskrivs nedan) torde ha tilldelats R8.

Vilka skäl var dessa? Sannolikt grundade Boberg sitt antagande på det visserligen mycket ofullständiga, men dock - det enda "facit" som han hade tillgång till - trots att detta var synnerligen fragmenterat och bestod av sammanställda uppgifterna i de "KOSV-frågeformulär" som hade utsänts och kompletterats av de "Silverflygare" ur RFS-I som vid denna tidpunkt fortfarande var i livet: Boberg kunde nu som förste man i RFS-I pricka in Magnusson som hade uppgivit att han tilldelats vinge nr R10. Därefter följde Gernandt med R12 och Bratt med R14. Sedan följer Bryant-Meissner R18, Lundberg R25, Lindström R31 och sista uppgiften i detta ofullständiga pussel blir Johansson som fick sig tilldelad silvervinge med nr R33. Samtliga dessa pusselbitar "faller exakt på rätt plats" och ger oss det mönster efter vilken ordningsföljd silvervingarna föreföll honom ha utdelats; nämligen i den ordning namnen var listade å sagda flygvapenorder! Inget krångel här alltså!

För RFS-I utdelades silvervingarna inte förrän sommaren 1940 på respektive flottilj med (kända) serienummer enligt vad ovan anges. Eftersom märkena registrerades (dvs. märkets nummer kopplades till dess innehavare) förstår man att detta helt logiskt måste ha gjorts  i n n a n  dessa vingar kunde levereras till respektive flottilj för utdelning och det förefaller ju högst rimligt att men gjorde detta i den ordning som namnen fanns upptagna å flygvapenordern.


1) Gösta Brink  "jag minns, eller i varje fall hört mycket talats och skrivits om, i Östra Sörmlands Flygklubb och som jag fått intrycket av att han var "en typisk militär" om ni förstår vad jag menar. Talade högt, instruerade motorflygelever ropandes från marken o.d. Som ett exempel på att karriär inte alltid är enkelt rak så är här början av hans flygarbana som den beskrivs i Norrbohm/Skogsbergs bok om F 11: Malmöpågens flygintresse väcktes av de flygplan som ofta syntes över Skåne i seklets början. Vid 20 års ålder blev han volontär på Malmen - året var 1927. Han stannade på F 3 i nio år. 1936 tog han tjänstledigt och blev mekaniker vid Norrköpings flygklubb, vid den tiden en av de mest aktiva i Sverige. Hans flygintresse var brinnande - vad var mer naturligt än att han tjuvtränade bakom spaken då han fick tillfälle! Detta resulterade så småningom i ett B-certifikat, löjtnanterna Hugosson och Leuhusen kom över från Malmen och fungerade som flyglärare. Men det blev orostider. Åter på Malmen. 1939 fick han ikläda sig uniform igen. Det blev litet flygning för luftvärnet och kontroll av mörkläggningen, men läget stabiliserades och han fick rycka ut. För att snart åter inkallas, nu som flyglärare vid reservflygskolan (RFS) i Eskilstuna. Men den 9 april skickades han tillbaka till F 3. Där flög löjtnant Berthel in honom på S 6 Fokker. Så blev det dags att sätta upp F 11. Där blev det att hämta B 3 från F 1 och Caproni från Italien. Brink flög sedan mycket Caproni. Även inhyrda Ju 52 och Fokker VIII, Hampden m.fl. udda uppdrag eller "sista flygningen på typen".
Även segelflygare och en av de få som hoppat från segelplan. Han var motorflyglärare m m i ÖSFK, Östra Sörmlands Flygklubb (Vängsö)."  källa SFF diskussionsforum: Lars Sundin.

Brink blev enligt Flygvapnets rulla sergeant 1941. Dessa 8 ryckte nog in redan 1939. I nr 4/1986 av Flyghistoriskt månadsblad e) berättar Per Brohäll om GFSU för de som kom till F2. Brink var kommenderad som lärare till KSAK:s flygskola i Eskilstuna hösten 1939. (L-E Ingerloo)

Fj Gösta Brink F11 blev svensk segelflygsmästare 1946 (FLYG nr 15 1946) Många bilder. SFF arkivet.

2) Torsten Scheutz, har jag långt senare, på dennes ålders höst, sett flyga K 8b på Vängsö, kanske kring 1967. Hans hustru stod och väntade på hans nedkomst. Genom sin ålder ingick han inte inte riktigt i klubbgemenskapen, men det var ju litet speciellt att vara så nära en så känd flygboksförfattare. (Lars Sundin). Enligt nekrolog i SvD 2004 avled Torsten Scheutz i Tranås 94 år gammal 2004-03-21.

3) Albert Chronwall, I Åke Halls bok Svenska Vingar 8 - Målflyg, omnämnes Svensk Flygtjänsts pilot Albert "Abbe" Chronwall på sid. 57.

4) Karl-Erik Sandberg. Flygtekniker o flygare. Praktiserade 1936 hos Phillips & Powis (senare Miles Aircraft) i England och tog där sitt certifikat. I England flög han Miles- typerna m.fl. flygplan. Efter återkomsten till Sverige var han trafikflygare i Nordisk Aerotjänst. I FV var han bl.a. flyglärare på tvåmotoriga fpl samt tjänstgjorde vid flygförvaltningen i samband med ombyggnaden av S16. Till ABA kom han 1943 och tjänstgjorde där på instruktionsavdelningen. Undervisade i flygteknik, flygplankännedom m.m. Han hade 1945 loggat 1.200 flygtimmar. (FLYG 1/45)

e) FM 4/86: "En udda flygskola" beskriver PB förkortad GFSU på F2 för fem av "de åtta": «...Vid 22:a depådivisionen F2 Hägernäs hade vi under januari-mars 1940 en utbildningskurs för en samling färgstarka flygförare med varierade civil flygerfarenhet. Det var bl.a. "Djungelflygaren" Scheutz, Cronwall (tidigare furir i FV), 5) Gustaf Lönnberg (senare bombflygare i RAF), Nilsson (mekaniker i Norrköpings flygklubb) och 6) Tor Eliasson (direktör för Svensk Flygtjänst)...1935, 5 oktober: Svensk Flygtjänst AB bildas i Stockholm av Tor Eliasson med Tors bror, Georg "Tuppen" Eliasson, som ordförande. Flygplansparken utgjordes av en Avro Avian som var ett enmotorigt biplan. Under 1935 och 1936 tillkom en De Havilland Gipsy Moth och en Sikorsky S-38 från f.d. Flygtrafikbolaget Stockholm-Göteborg. (Utdag ur artikel från Svenska Flygsimulatorklubben)

7) Bengt Florén och Sandberg tjänstgjorde på F3 i februari 1940 plus en 8) Lindqvist som emellertid blev avpolletterad!

Från "Flygkalendern" 1939 och 1940 har hämtats följande data ang. trafikflygcertifikat:

B.72  Scheutz (f 1909) dat juni 37
B.73  Brink (f 1907) dat aug 37
B.77  Sandberg (f 1911) dat nov 37
B.86  Nilsson (f 1914) dat maj 38
B.93  Eliasson (f 1914) dat okt 38
B.98  Cronwall (f 1912) dat nov 38
B.174 Florén (f.1916) dat ? 43
B. ?   Lönnberg (f.1911) dat/år?

[via L-E Ingerloo]

Ytterligare ett antal flygutbildade vpl har inkallats till tjänst i FV under beredskapstiden utan att behöva genomgå GFU; Vpl ff fu 9) Bertil Bjällby grundade på uppgifter i boken Svenska Vingar 4 "IN MEMORIAM" av Bo Widfeldt. Här återfinner man uppgifter om bl.a. Bjällby. Han omkom tragiskt samtidigt med vpl ff, Bengt Krook (som genomgått RFS-I). De havererade med en SAAB B-17S, s/n 17175 ur F2 vid Ullnasjön (en liten insjö inte särskilt långt från F2). Det förefaller som att Bjällby vid detta tillfälle var flygförare och Krook flygspanare. Bjällby lär tidigare ha varit flygförare i FV och deltog t.ex.1940 i finska vinterkriget vid F19 och var alltså knappast att betrakta som något "blåbär".

I nyligen delgiven information - augusti 2007 - publicerad i SFT 2/07 sid 13 av Gösta Kersmark, bidrar han med kännedom om ytterligare 6 st. personer, nämligen vpl 212-233-21 10) Emanuel Ekman fo 43/40, vpl 328-27-34 11) Per Lovén fo 51/41, vpl 354-44-29 12) C-G von Rosen fo 105/44. (Beredskapstid).
Slutligen de tre som kom att flyga Tp-47 på Karlsborg på 1960-talet. Om det är fastställt att dessa verkligen fick silvervingar torde detta ha berott på ett misstag begicks, då silvervingarna vid denna tid var "indragna" enl. flygvapenorder vilket finns redovisat på indexsidan,

Vpl 660-4-4. 13) Nils Andersson, vpl 906-9-47 14) Bengt Lundell, vpl 8066-9-43 15) Arne Leibing enligt fo 17/1960.

Skicka e-post

Till Huvudsidan!  Använd "Bakåt-knappen" för att komma tillbaka till huvudsidan. Om du just har surfat in på den här sidan når du den genom att klicka på pilen